Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag betraktade dem, alt tydligare framträdde för min
blick och slutligen i stora läsbara drag framstälde Hans
namn, som i sitt förvar gömmer nyckeln till lifvets
största mysterier — Gud.»
Det finnes af Talis Qvalis ett annat prosastycke med
ännu starkare romantiska ansatser, »Dag och natt»
(fragment), infördt i Nyaste Freja n:r 27 1841. Denna
i vara dagar, då anspråken på en naturskildring äro
helt andra än för 40 år sedan, nästan oläsliga
naturmystik gifver en emellanåt intrycket af, att man ser
framför sig en skolgosses kria; och det försjunkande i
naturen, som här gör sig gällande, är ej omedelbart som
hos H. C. Andersen, ej underbart, mystiskt tjusande
som i M. A. Goldschmidts naturskildring i
nemesis-novellen »Bärgtagen», utan liksom den »älskliga månen»
oklart och omtöcknadt, och en snärt åt »nyttan» med
dess järnris saknas ej häller.
Det mystiska ligger emellertid ej för Talis Qvalis,
hvarken hvad natur eller religion beträffar. Han
lämnar det också inom kort — eller rättare, det försvinner,
faller bort af sig själft, alt eftersom han går framåt.
Han har dock svårt att få det rätta greppet på
naturföremålen, och ibland, som i dikten
»September-afton», sannolikt skrifven något af åren 1853—54,
öfver-går hans stil ibland nästan i rococco. Han märker
också snart, att den rena naturskildringen ej är hans rätta
område, och han lämnar den också nästan helt och
hållet. Han vänder sig till och med emot all
naturdyrkan, ställer sig i opposition emot dem, hvilka »lyss
på gräsen i vinden bocka, på strömmen, som sin väg
i dalen riktar», och säger (»Olika tämpel». — Sånger
i Pansar.)
Inunder skogens hvalf, där foglar locka,
Du dig ett stort, ett heligt tämpel diktar,
Hvars torn är granen, som för blåsten svigtar
Där månen hänger som en malmstöpt klocka.
Din kyrka är ej min. Jag vet en annani
Kom, jag vill visa dig det hvalfvet, pannan,
Där under tanken jämt sin gudstjänst håller
Och oförtrutet på sin himmel timrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
