- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
216

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evig är Gud! — I vårens blyga rosor
Ser jag hans milda ande återspeglas,

Ser uti snöigt falt en flik af Herrans
Lysande toga.

Herren den högstes strålglans jag med häpnad
Skådar uti de höga stjärnesalar
Och i det mäktigt vilda kataraktets
Skummande pärlor.

Honom jag hör i åskans starka stämma,

Honom i fläktens tysta andehviskning.

Honom, hvars enda varde! smyckat dagens
Strålande panna.

Och i Hertha 1841 heter det i poemet t Gud,
öfver-alt Gud», sedan han med tillhjälp af en mängd af
språkets vackra ord: gnistrande stjärnor, daggens
silf-ver, zefirens smek o. s. v. skildrat, huru han i alla
årstider hänryckt läser »Gud»:

Så öfveralt, hvarthälst jag blickar ut,

Gud, endast Gud, jag läser dock till slut

I himmelens rubinskrift — och på jord
Jag ser i daggens smycken samma ord.

Samma åskådning framträder äfven starkt i
prosadikten »Nattstycken», hvilken, att döma af de många
andra dylika deklamatoriska kvädena på värs och prosa
från denna tid, förefaller hafva tillhört en då omtyckt
diktgenre: — — »ofta då natten med underbar tystnad
slog ut sina stora vingar öfver jorden, och den
hemlighetsfullt hviskande skogen, lik en ståtlig sköldhållarer
bar månens glänsande skifva på sina grönskande armarr
sköt jag den långsträckta farkosten från land och fann
den högsta och renaste fröjd i att ensam i den tysta
outgrundliga natten på detta sätt sorglös gunga emellan
de tvänne himlarne — höjdens och djupets. På hvarje
sky, som seglade under och öfver mig, på hvarje
mån-belyst bärghäll och på forsens vattrade silfverband läste
mitt druckna öga underbara hieroglyfer, hvilka, ju längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free