Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bottiger, Malmström, äfven Nybom, alla besjungande
den stora betydelse, Carl Johan haft ej endast i Sveriges
utan Europas historia; ej en enda rörelse till lof
för-spörjes däremot vare sig hos Talis Qvalis, Orvar Oddr
braun eller Sommelius, hvilken senare öfver hufvud taget
ej har någon ton för det konungska.
Det är märkligt att se den skillnad i hjärtelag
rörande Carl Johan, som då rådde på bada sidor om JCölen.
I Norge, där man ej har något Finland att begrata och
ej en arffiende i Ryssland, där man i stället under denne
konungs lifstid sett sin unga frihet födas, sitt lands
själfständighet grundläggas, kan landets främste
frihets-skald, Wergeland, dikta sånger af rörande sorg och
innerlig kärlek till Carl Johan. Intet braskande,o intet
officielt loftal framkommer i Wergelands ord, da han
vid kungens sjukbädd säger »Kongen lider»:
O, at der i al min graad!
Konge, var et helsensraad
for din svare smaerte!
At der var en helsebod
i den varme ström af blod
i mit friske hjerte!
Lika enkelt och sant låter det, då han på kungens
begrafningsdag smärtsamt diktar:
Lad landets klokkeklang forstumme,
Mit hjerte dog for ham skal slaae,
Saalaenge blod dets kamre rumme,
Saalamge mine pulse gaae!
Lad verden sine klaeder vende
Fra sort til purpur og skarlag,
Mit hjerte vil dog ikke ende
For Carl Johan sin sorgedag.
Och Welhaven, som dock aldrig stod Carl Johan
personligen så nära som Wergeland, kallar honom:
»Kong Carl den Folkekjaere». Lika stor olikhet råder
den rent politiska tonen i Sverige och Norge och ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
