- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
227

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minst inom pressen. Aftonbladet faster 1839 själf
uppmärksamheten därpå. I Norge, säger denna tidning,
kunde man fira den 17 maj 1839 1 konungens egen
närvaro, i Norge kunde stortinget å nyo afslå hans
begäran om veto, ehuru han där tillbragt ett halft år,
»och ingen skriker öfver något ofog, alt tillgår med
största vördnad för hjältekonungens person». I Sverige
har den liberala pressen från denna tid onekligen satt
en fläck på sig genom sina ofta hänsynslösa och
småaktiga anfall pa just konungens person, alldeles oafsedt
själfva saken, för hvilken man kämpade, och då han af
en af Norges främste skalder kallas »folkkär», hvad
namn får han i Sverige?

Af Wergelands själsfränder kallas han »främlingen»

— Braun talar i sin dikt vid konung Oskars död om,
att denne haft till uppgift att försona »främlingens och
faderns fel» — och äfven för Talis Qvalis har han utan
tvifvel i andlig bemärkelse varit en främling, så mycket
mer som hans ryssvänliga politik, som nyss sagts,
upp-stälde en oomkullkastlig mur mellan honom och skaldens
hjärta. Hvad dennes konungskhet angår, kräfver det sin
tid innan han äfven härutinnan stadgat sin uppfattning.
I sina »Sånger i pansar», hvilka väl få räknas såsom
utmärkande den sista öfvergångsperioden i hans diktning,
framträder han ännu ej såsom den tolkare, han sedermera
blir af sitt höga kungaideal. Det är käcka och vackra ord
han talar till kronprins Carl * vid dennes besök i Lund
1845; stridslusten framkommer äfven här i klagan öfver,

* Talis Qvalis deklamerade nu, som oftast under den tid, han
vistades i Lund, själf upp sin dikt i det fastliga studentlag, som å
akademiska föreningen samlats för att fira den kunglige gästen, och
han gjorde det denna gång i så äkta samklang med sin
knytnäfves-poesi från denna tid, att vi ej kunna underlåta berätta det, så som
vi hört det af en då närvarande. Kronprinsen stod å ena sidan af
det långa, smala bord, på hvilket punschglasen voro uppradade, och
skalden å andra sidan midt emot och under hela tiden han
deklamerade med blicken stadigt fast på föremålet for sin hyllning.
Kommen till diktens fjärde värs:

Din viljas guld på folket spill

Och se, lik örnen, sol*n i synen,

höjde han plötsligt rösten och lutade sig öfver bordet fram emot
kronprinsen, som häpen ryggade litet tillbaka, då Talis Qvalis vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free