- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
244

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

én engelsman en omfattande värksamhet, för en
fransman en lysande ställning och för en ryss en egen torfva.
Men för svensken är det mera än alt detta: för honom
är det ljus och luft, första och sista vilkoret för hans
tillvaro.» Och denna varma kärlek ger honom äfven
rätta blicken för det, som är ett folks bästa skatt:
modersmålet. »Klingar icke modersmålet skönast,
binder ej vårt hem med dubbla garn?» säger han i »Vårt
fria ord», och »Våra världsomseglare» hälsar han med
de orden, att väl äro blomstersus och fågelsång sköna
i södern, »men annat slag är den musik, som bor i
modersmålet.» Han glömmer aldrig påpeka betydelsen
af, att svenska språket alltid varit herre i huset; med
anledning häraf är det, som han i inledningen till sin
ståtliga dikt vid Lunds universitets 200-års-fast säger:

Att i dag i eget hus
Vi tanda egen odlings ljus
Och ha det tungomålet kvar
Som våra stora Carlars var,

Därför vi tacka dig, o Gud,

Vår starkhets, vår förtröstans Gud.

Och i den dikt, hvari han så att säga gör upp sin
räkning med världen, yttrar han också:

Tack för det kära tungomål,

Hvari jag del har haft,

En härlig skatt, musik och stål,

Behag försmält med kraft,

I tusen år vårt väsens borg
I väl och ve, i fröjd och sorg.

»Vårt väsens borg» kallar han modersmålet helt
visst ej endast med tanke på folket såsom helhet, utan
på individen, alldenstund »det fria ordet» är den frie
mannens bästa rätt, personlighetens kännemärke,
mänsko-andens dyrbaraste tillhörighet. Han inser väl, hvad makt
den äger, som förmår använda »de nya vapnen», pennans
svärd, eller som han säger i sonetten »Nya vapen»:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free