Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»genast vid sitt första inträde på den literära banan
låter höra ett så högljudt och hjärtligt och oförstäldt
gapskratt, att de hundra storsuckarne kommo alldeles
af sig och åhörarne sågo på hvarandra med frågande
blickar, liksom de ville säga: Hvad? Går detta
värkligen an?»[1] Men man kom snart underfund med, att
man mådde bättre af att skratta än att sucka, och
antingen det nu gick an eller ej, så dröjde det ej länge,
innan Braun lästes öfver hela landet, blef allmänhetens
älskling, en gång för alla utnämd att vara den »glade
skalden» och — »böttigerianismens ruin var gjord».[2]
Kritiken från detta senare håll lät ej häller vänta på sig
utan gjorde stora ansträngningar för att få Braun
förklarad i bann såsom en i allo dålig poet. Men Braun
är ej den, som står svarslös, och liksom Talis Qvalis
och före honom Vitalis vänder han sig i sin tur
emot denna riktning, hufvudsakligast med gyckel och
[1] »Grupper och Personnager» af Orvar Odd.
[2] »Grupper och Personnager» af Orvar Odd. Att bekämpa
»böttigerianismen» var äfven, och man kan nästan säga framför alt,
för Orvar Odd rent af en lifsuppgift; hos honom yttrade detta sig
ej i diktens form, utan dels i tidningsuppsatser, dels i de föredrag,
han höll exempelvis i Köpenhamn, sedermera tryckta just i »Grupper
och Personnager». Redan 1834 skref han i den literära tidningen
»Arlekin», som han själf utgaf, men som endast såg 13 nummer, en
längre artikel, undertecknad Ajas Mastigophoros, och med rubrik
Herr C. W. Böttigers vittra författarskap; i denna artikel yttras bland
annat, såsom förklaring öfver Bottigers popularitet, att dennes
»sånggudinna visste att ställa sig in hos det täcka könet, och man vet
väl, att fruntimmersvägen inte är någon väg att förakta.» — — —
»Det vore en hädelse att förmoda,» heter det vidare, »det den sanna
sånggudinnan skulle sänka sig till det lumpna sjukvakterskekallet,
att med sin syrupsflaska göra runden och känna på pulsen från
morgon till kväll i de stora hospitalerna af känslosjuka naturer, eller
att bli nog mjältsjuk att evinnerligen irra kring grafstenarna på
kyrkogården lik en nattlig lyktgubbe; — — — den ädla sorgen är dock
ingen papegoja, som så där i tid och otid pladdrar fram sitt ve och
ack i meter och rim. — —» Vidare talas det om, att Böttiger
»sjunger miserere» o. s. v., hvilket alt i förening med Brauns och Talis
Qvalis’ poetiska angrepp väl kunde föranleda den klagan, man finner
i ett af Böttigers resebref från 1836, då han från Florenz skrifver
bland annat: »och blir man stygg emot mig därhemma, så vet jag
nu, Gud vare lof, vägen hit, och kan alltid söka mitt bröd i andra
länder. — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0263.html
