- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
255

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skämt, hvarvid Nybom äfven får sina slängar, medan
Talis Qvalis åter på sitt samlade, allvarliga, men käcka
sätt går mera bitande tillväga, till exempel i följande
sonett, n:r 11 af dem, som äro riktade till den
»förgråtne trubaduren», hvilken, såsom hvar och en vet, var
Böttiger, författaren till »Trubadurens dödssång»:

Jag säger nej och tusen gånger nej!
Med politiken kyssas ej behagen.
Att jämt slå larm så här på ljusa dagen
Kan passa för en islamitisk bej.

Nej, måla på ditt eget konterfej,
Och sitt så hela dagen om betagen
Framför de bleka, intressanta dragen;
En man af tårar och förgätmigej!
– – – – – – – – – – – –


Talis Qvalis’ harm emot Böttiger, som skrifvit den
högst konservativa visan om »Peter Persson», och mot
hans efterföljare är mera grundad på deras i politiskt
hänseende reaktionära åsigter; Braun vänder sig emot dem för
deras rent poetiska åskådningssätt. I ett bref till en af
sina käraste och förtrognaste vänner, kadettkamrat med
honom på Carlberg, Axel Adlersparre, och dateradt d.
30 nov. 1835, således redan innan hans första diktsamling
utkom, hvilket skedde 1837, skrifver Braun om sina
åsigter såsom skald:

»Antingen bör man sprida ut kraft, som vår store
Tegnér, eller ock innerlig munterhet och
tillfredsställelse
, som den lika store Wallenberg i »Min son på
Galejan», det yppersta värk i den glada stilen, som jag
ännu läst på något språk.– – – O, huru lycklig
skulle icke äfven jag skatta mig, om jag kunde lyckas
att fördrifva en och annan skrynkla på de pannor, som
våra modärna poeter bemöda sig att göra så mörka
med sina välsignade suckar — då hade icke mitt
sträfvande varit fruktlöst, och jag hade min belöning inom
mig. Åtminstone vill jag uppbjuda mina ringa krafter
för att motarbeta mina bröder i Apollo i deras
gråtmilda framfart, och till den ändan skrefs min
»Vitterlek». – – – » I samma bref yttrar han på ett annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free