Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett rörande exempel på hans anspråkslöshet utgöra
följande rader i ett tacksägelsebref 1858 till major Fock,
som inbjudit honom till sitt hem och sin familj: »låt
mig veta, om det rum, du tillärnar mig, är beläget tre
trappor upp! I detta fall kommer jag till dig — annars
icke, ty i din praktvåning hvarken kan eller vill en
gammal utsliten poet slå ner sina bopålar...»
• *
♦
Braun gick också framåt, utvecklades år för år;
genom inre lidanden och yttre erfarenhet blef han från
att vara den omogne ynglingen, som betraktade poesien
som ett tidsfördrif i brist på bättre svsselsättning,
mannen, som ännu utan synnerligt djup såg en poetisk
uppgift sig förelagd, uppgiften att roa och muntra upp
världen och sätta en dam för tåreflödena; men äfven
denna ståndpunkt lämnade han för att bli den i själfva
lifvet ingripande sedetecknaren, bestraffaren af tidens
vank och lyten såväl inom den politiska världen som
i umgänges- och hemlifvet.
I sin ungdom förklarade han den politiska poesien
vara ett oting. Så skref han till Ridderstad 1834
med anledning af dennes politiska dikthäfte »Tidsrunor»:
–-»jag tycker just icke om politisk poesi. Dikten
bör sysselsätta sig med det sköna och ädla, och politiken
är just en motsats till detta — i den råder bara egoism
och nedrigheter.–-» Som vi nyss nämde, blir
hans tanke om konstens mål och syfte snart nog en
annan; det är den förädlande makten i dikten, han sätter
så högt, och därför använder han henne som ett ris, med
hvilket han träffade alt, som för honom var svekfullt
och lumpet.
Ej häller kan man säga, att Braun i intet hänseende
var partiman. Det är nog sant, att han exempelvis i
dikten »Riddarhuset» (1841) låter äfven de »liberala»
pratmakarne fä påskrifvet, men äfven här gäller det
gamla i oändlighet använda talesättet: »säg mig, med
hvem du umgas–-»; om man ser namnen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
