- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
317

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver ett begånget felsteg, i den förödmjukelse och det
lidande, detta medför; hvilket han i dikten »Elden
renar» uttalar så:

Stor var hennes synd, men straffet äfven;

Hvad ej elden renar, renar Herren.

Brauns stora och sanna människokännedom låter
honom se pärlor glimma på djup, dem andra människors
ögon ej räcka till att päjla, och lika bitande, lika kallt och
hånande han omtalar dessa rent af fala kvinnor, som
ehuru under äktenskapets form sälja sig för namn och
börd, eller dessa hycklande kvinnor, om hvilka han
säger: »bättre öppen synd, än hemlig lust», lika ädelt
tager han dens parti, hvars fel består däri, att hon i
besittning af ett hjärta »ömt och fullt af tillit» — blifvit
bedragen och därför får föraktad framsläpa sitt lif,
ehuru hon dock vetat bevara sitt hjärtas ädelhet och
renhet; till henne talar han dessa ord, som skulle anstå
en salmdiktare:

Arma kvinna! vackla nöjd till grafven!

Mänskor ufver dig ha brutit stafven,

Men när domsbasunens röster skalla,

Gud skall icke, Han, dig fallen kalla.

Att Braun äfven i sin åsigt om fallna kvinnors
upprättelse sammanträffade med P. Wieselgren, är märkligt.
Man skulle ju kunna tänka sig, att större kontraster än
dessa båda ej funnos; och ej häller hade de någon
öfver-drifven kärlek till hvarandra. Wieselgren kallade Braun
i »Sveriges sköna Literatur» en hofnarr, som
»kungen-publiken håller sig för att skratta bort allvaret och
sam-vetsoron», och Braun besvarade detta med ett bitande
skämt i kalendern »Herr Börje», 1851. — Skenbart voro
de ju ock hvarandras motsatser; men att det bästa,
människorna bära inom sig, det ädlaste och sannaste
har sitt upphof ur en källa, det visar sig också här,
och därför kan det märkliga hända, att vi få se en
Braun och en Wieselgren vara andligt befryndade, just
då det gäller allvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free