Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiske Side, har Sturzen-Becker stillet sig selv mere
isoleret, end han ellers havde behövet at vaere, og det
lader sig maaske ikke benaegte, at han, ved at
under-vurdere »Betimelighedsspörgsmaalet», har udsat sig for
den Mistanke, at han, den gode Mand, i Grunden slet
ikke har Blik for de factiske Forhold. Hans »Gazette»
indeholder saaledes ogsaa mange Ting, der vist nok
med Rette har paadraget ham megen Harme fra flere
Kanter her, framfor alt fra de klartseende Aanders side,
der holde Tidens Uhr i Haanden og nok skulle vide
at tilsige Alle og Enhver, naar Timen endelig er kommet
til fra Sexaer og Skaaltaler at gaae over til
skandinavisk Handling, r–-Sturzen-Becker er ligefrem gaaet
op i Skandinavismen. Jeg har traeffet ham en gang
paa Boulevard des Italiens, demonstrerende for den
berömte Sanger och Sanglaerer Duprez, at uden et
»for-enet Skandinavien» vilde ikke blot Verden, men ogsaa
Operaen gaae till Grunde; jeg har hört ham i en
Jernbane-vaggon holde en Forelaesning for to italienske Damer
om Staden Gotimborgo i La Svezia, hvor »vi
Skandinaver ere i fcerd med at oprette et faelles Parlament
for de tre nordiske Lande (»La Svezia, la Lapponia e la
— Russia?» faldt den ene af Damerne meget troskyldigt
ind). Han beklager, »at Norden endnu ikke har faaet
sin Victor Emanuel»; dets Cavour gaaer allerede ilang
Tid og venter med Cigaren mellem to Fingre eller
skriver Feuilletoner for at udfylde Tiden indtil videre.»
Så uttalar han sig själf godmodigt och halft ironiskt
om denna sin lifssak. I sin lilla skrift: »Den
skandinaviska frågan», utgifven 1857, utvecklar han däremot
på fullt allvar sina åsigter; han utkämpar här sin kamp
emot dem, som enligt hans egna ord trodde sig böra
göra en skilnad mellan Nordens framtid och ensamt
vårt fosterlands; enligt hans öfvertygelse var
skandinavismen en nationalidé, en nationalrörelse och ett
nationelt behof — vi ha i det föregående redan antydt
hans 1848 uttalade tanke om en union såsom stöd
mot Ryssland. Orvar Odd ser på skandinavismen med
svenska ögon; på honom kan tillämpas, hvad han själf
yttrar om Malmström, hvars skandinaviska tänkesätt
han lifligt omfattar, och hvars hållning 1848 han påstår
vara den af en »tidens son från början till slut»: »han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
