- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
363

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionär Ingham

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

363

Männen ropade nu och sade, att arbetet var färdigt
till avsyning. Vi gingo då till dem och funno, att de
hade avslutat det ordentligt, såsom de blivit vanda att
göra. Men de jämrade sig, att det gjorde ont i ryggen,
i armarna eller i hela kroppen. De sade, att det var
ett mycket hårt arbete. Ingham anmärkte, att de icke
hade behövt arbeta så strängt, då det ju ännu var
långt till kvällen. De svarade, att de ville ha arbetet
fort färdigt. Nu voro de hungriga och ville gå hem
och få mat, ty magen värkte. De fingo sin avlöning
vid magasinet. Allt gick lungt och stilla. Var och en
fick sitt bestämda. De väntade, tills alla fått, vad de
skulle ha, varefter de gingo glada hem, sedan de
frågat, när de skulle få komma igen, varpå jag svarade,
att jag skulle sända bud. Hade det varit vid Mbanza
Manteke, sade Ingham, skulle alla ha varit missnöjda,
och under ett väldigt larm skulle dé ha nekat att taga
emot någon betalning, om de icke finge, vad de
begärde.

Dagen och stunden för Inghams avresa hade
kommit. För tredje gången fick jag således bevittna en
vit mans avresa från Lukunga. Om Clarks avresa
medräknades, blev det den fjärde. Jag följde med
Ingham till den vanliga vändpunkten och vinkade åt
honom, då han stod i begrepp att försvinna från mitt
synfält. Det kändes litet underligt att gång på gång
följa kamrater till vägs och sedan återvända till min
ensamhet. Men jag tröstade mig med att min tid att
starta nog skulle komma även den. Inghams vistelse
vid Lukunga hade varit ett mycket angenämt avbrott
för mig. Tankarna hade fått löpa i lätta gängor,
spänningen hade varit mindre och vilan skön. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free