- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
364

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionär Ingham

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364

förenat med en viss själsspänning att vara ensam i
ett laglöst land, där knytnävsrätten förde spiran. Jag
gick beständigt i väntan på att något skulle inträffa.
Dock kände jag aldrig någon fruktan. Dylik fanns
icke till för mig.

När jag nu ensam gick utför backsluttningen, var
jag så full av tankar på vad som varit och vad som
skulle komma, att det var nära att jag icke observerat
mitt »bönekapell». Men jag snubblade emot en
trädrot, som sträckte sig tvärs över vägen, och måste taga
ett par hopp för att återvinna balansen, och då föllo
mina ögon på bönestället. Det var knappt igenkänligt,
ty gräselden hade raserat det. Men jag kunde dock,
icke gå det förbi utan höll min bön på stående fot
med solhjälmen lyft till skydd mot den brännande solen.
Huru lätt andades jag icke, då jag stod på en kulle
i Kongo och hjärtat höjde sig i bön till Gud! Med
lättare steg skyndade jag efter den lilla andaktsstunden
ned till mitt lilla samhälle, där nya plikter väntade.

Således var jag nu ensam igen med mina svarta.
Det kändes tomt efter Ingham, som nu styrt kosan mot
kusten för att möta sin utvalda. Sedan skulle han
sätta eget bo, vilket ju är alla sunda mäns högsta
åstundan. Jag däremot skulle avlägsna mig allt längre
från varje möjlighet att taga ett dylikt steg. Enligt
min mening kunde det sättas i fråga, huruvida det var
fullt försvarligt att placera en vit kvinna vid Lukunga,
men fullkomligt oförsvarligt skulle det ha varit att
föra med sig en hustru ännu längre in i vildmarken,
där säkerheten till liv och egendom var mindre än
ingen. Men även om förhållandena varit ljusare,
skulle jag hyst samma känsla som Ingham: Hellre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free