Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kunna komma ens hjärta att brista. Det är åtskilliga af dessa
olyckliga varelser, som trots sin framskridna ålder hafva behållit
kvar utseendet af ett nyfödt barn, och det finnes andra, hvilkas
drag synas åldrade af århundraden gammalt förderf. Här finnas
barn, som från födelsen äro dömda till undergång, små flickor med
lallande tungor och simmiga ögon i de hvita ansiktena, sjukliga
skuggor, förgiftade i moderlifvet, fruktansvärda vittnesbörd om
den ström af etter, som flyter på boulevarden.
Vid en säng sitter en moder hos sitt barn, och modern och
barnet smälta tillsamman till den mest gripande bild, jag någosin
har sett af den fallna kvinnans tragedi i Paris.
Modern är prostituerad. Hennes hår är färgadt rödt och
hänger ned öfver kokottansiktet med de pudrade, blåaktigt skimrande,
skarpt markerade dragen. Hon är klädd i siden och doftar af en
stark parfym, som omgifver henne med en genomträngande
at-mosfer. Hennes väsen tyckes vara inneslutet i ett hårdt skal, men
genom hårdheten bryter sig en ström af ömhet fram, i det hon
stirrar på sin lille gosse, som famlar efter henne med sina smala,
genomskinliga fingrar. Han är idiot.
Och medan jag står och betraktar dessa båda, gör modern
en ofrivillig rörelse, som träffar mig som ett knifstyng. Ty när
hon ser, att en främling observerar henne, vänder hon blygt
huf-vudet in mot väggen. Så djupt har denna usla kvinna sjunkit,
att hon, som eljest knappast känner blyghet till namnet ens,
blyges för den ädlaste af alla mänskliga känslor, en moders känsla
för sitt barn.
Det föreföll mig, som om jag vandrade i en värld af skuggor,
när jag åter stod ute i trädgården och stirrade på dessa hus, som
rymde så outsägligt mycken olycka. Här och hvar visade sig en
vansinnigs ansikte i de öppna fönstren. Dörrar kastades upp och
smälldes igen, och mellan träden, där jag stod, rörde sig underliga
varelser. De förde sina fötter på ett löjeväckande sätt, de svängde
med armarna i spiraler och vredo kroppen efter plötsliga infal^
Cavling, Paris. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
