Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Resa till Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädkvistarna slogo honom i ögonen. »Där smala björkar stodo»,
skrifver han, »voro de nedböjda, att man för dem med största
möda kunde (måtte) komma fram; de långlifvade tallar, som
uti så många år upphöjt sig öfver andra, lågo tvärs och korsvis
kastade öfver vägen. Bäckarna, som runno här och där, voro
rätt djupa, och broarna öfver dem söndermultnade, att man med
lifsfara satt på en stapplande häst.––––––-Dessutom, att allting
skulle vara svårt, blef jag satt på en häst utan sadel »med
bolster på, ej heller betsel utan ett rep bundet om underkäken
(understa maxilla), och så reste jag till fjälls.» Nattkvarter togs i
Teksnäs.
Tredje dagen kom vår resenär till Granön. Härifrån
ämnade han båtledes färdas till Lycksele. Resan kunde dock ej
företagas den dagen, ty dels rådde stark blåst, dels höll båtfolket
på att göra bön och läsa i en postilla ända till kl. 11. och då var
det för sent att företaga den fem mil långa färden. Det var
nämligen önskligt att hinna fram på en dag, emedan på vägen till
Lycksele ej fanns någon gård, där man kunde få hvila. Linné
såg ej ogärna uppehållet, ty han kunde få nyttig sysselsättning.
Bonden i Granön hade nämligen nyss skjutit en bäfver. Det var
en stor förnöjelse för Linné att få tillfälle att noggrant
undersöka den.
Följande dag begynte båtfärden. Den gick genom en
storartad natur, som mäktigt tilltalade Linné. Då man kom till en
fors i älfven, som man ej kunde ro uppför, gick man i land
nedanför forsen; roddaren tog sin matsäck på ryggen, drog upp
båten (håpen), hvälfde den öfver hufvudet och bar den, till
dess man kom ofvanför forsen. Härvid sprang båtkarlen så fort,
öfver berg och dalar, att Linné knappt kunde följa med. Han
måste själf bära sina saker. Men trots besvärligheterna gaf
han noga akt på djur och växter, som han fann i sin väg.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
