Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET.
Linnés personlighet och enskilda lif.
Linné sade om sig själf, att han i sin ungdom var glad och
skämtsam samt att han som gammal icke blef butter. Och
häruti hade han, enligt samtidas vittnesbörd, rätt. »Han var
nämligen», såsom en af hans lärjungar säger,» i sällskap munter och
förnöjd och ville gerna höra små historier med smak berättas.»
Och en annan säger: »I ungdomen var han mycket glad, i
medelåldern alltid munter, kvick och ordhittig.»–––––-»
Uttröttad af arbete kände han behof af uppfriskande skratt.» —
– »Han var aldrig läsvurm, han kände behof af
människoumgänge oeh fann behag däri.»––––––-Särskildt unnade han
ungdomen att få roa sig. [1]
Lätt flammade Linné upp vare sig af glädje eller sorg, men
snart var han åter lugnad. Hastigt tändes ock hans vrede; men
den slocknade lika fort, som den brusat upp. När
uppbrusningen lagt sig, var han sig åter lik. Försonligt var nämligen
hans sinne, och han hade ej smak för »trätor eller strider».
Långsinthet var för honom främmande; men, hade han en
gång blifvit besviken, följde han den, som ej motsvarat hans
förtroende, med en till misstroende gränsande uppmärksamhet.
Han ville ej blifva bedragen en andra gång. Anfall mot sig
och sina skrifter lämnade han obesvarade.
Han sköt ej upp hvad som borde göras utan tog det före
så snart ske kunde. När några tankar föllo honom in, skref
han om möjligt genast upp dem. Detta hade stundom till följd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
