- Project Runeberg -  Carl von Linné : hans lefnad berättad för svenska folket /
106

(1906) [MARC] Author: Carl Kastman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att samma sak, som han af någon omständighet kom att
omnämna på olika tider, blef mycket olika framställd.

I vetenskapliga frågor betänkte han sig noga, innan han
fällde sitt omdöme; däremot torde han, när fråga var om
händelser i allmänna lifvet, hafva varit väl hastig att fatta en
åsikt.

Hyckleri och förställning tillät han sig icke. »Hans
ansikte», säger en af hans lärjungar, »utmärkte genast, om den
eller den personen behagade honom eller icke; och säkraste
profvet af dess missnöje var hans tystlåtenhet.» Däremot var
rättframhet ett utmärkande drag hos honom. [1]

Han stod vid den mening, hvartill han en gång kommit,
och bröt ej ett gifvet löfte.

Ömhjärtad var han mot lidande. Såg han en sådan, kunde
hans ögon fyllas af tårar. I synnerhet blef han upprörd, då
han såg ett barn, som i ett eller annat hänseende var lidande.

Linné var en religiös man. Därom vittnar hans vandel,
och hans skrifter genomfläktas af en religiös anda. Sön- och
helgdagar deltog han nästan alltid i den offentliga
gudstjänsten, och på arbetsdagarnas morgon skulle en af döttrarna eller
längre fram i tiden en hans dotterdotter komma in till honom
i hans rum och sjunga för honom »Pappas visa», som han
sannolikt själf författat.

Denna lyder:

Känn den Gud, som dig bevarar
af hans nåd oeh stora verk.
Se, hur ömt han dig försvarar
från allt ondt; betänk och märk
ditt elände och hans styrka!
Sök hans bistånd i din nöd!
Lär med allvar honom dyrka,
honom älska till din död.


[1] Det berättas, att han en gång, då han var på Drottningholm för att ordna drottningens naturhistoriska samlingar, blef nedkallad för att leka blindbock med hofpersonalen. Vid leken var det enligt hofbruket ej tillåtet att taga drottningen. Men Linné, som tyckte, att han kunde använda tiden
båttre än till lekar, lagade, när han blef blindbock, att han kunde se litet
och tog sedan drottningen, så fort han kunde. Hon ropade genast: ’Det är
jag!’ Men Linné lät däraf ej afskräcka sig utan klappade henne på hufvudet
och sade: ’Klappa kulla! Sitt i bänk!’ Så var bruket, då man tagit någon.
Därefter sade han: ’Den, som ger sig i leken, får leken tåla.’

En annan gång uttalade drottning Lovisa Ulrika önskan att få en af
Linnés döttrar till hofvet, men fadern svarade bestämdt nej. Drottningen,
som blef något stött, frågade, om han ej tilltrodde henne att uppfostra flickor.
Linné svarade, att han trodde, att hon ej förstod sig på den saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cklinne/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free