Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast besluten att kurera mig från min dårskap, följde jag in
med.
Vid mitt inträde i logen skrattade Marguerite högljudt.
Jag skulle önskat se henne sorgsen.
Min vän presenterade mig, Marguerite gjorde en lätt
böjning på hufvudet och sade:
»Nå, hvar är konfekten?»
»Var så god.»
När hon tog den, tittade hon på mig. Jag slog ned ögonen
och rodnade.
Hon lutade sig mot sin följerlagerska och hviskade ett
par ord i hennes öra, hvarefter båda brusto ut i skratt.
Jag var gifvetvis orsaken till deras munterhet; min
förvirring ökades. Vid denna tid hade jag till älskarinna en liten
borgarfru, mycket öm och mycket sentimental, hvars
känslosamhet och melankoliska bref kommo mig att skratta. Genom
det som jag nu själf led, förstod jag, hur ondt jag måste ha
gjort henne, och under fem minuter älskade jag henne, högre en
någon kvinna varit älskad.
Marguerite åt sina drufvor, utan att vidare bry sig om mig.
Min vän ville rädda mig ur denna löjliga belägenhet.
Marguerite, sade han, »det bör inte förvåna er, att herr
Duval ingenting säger till er, ni gör honom till den grad
förbryllad, att han inte vet hvad han skall säga.»
»Jag tror snarare, att herr Duval följt med er hit, därför att
ni tyckte det vara ledsamt att komma ensam.
»Om det vore sannt», sade jag i min tur, »skulle jag ej
ha bedt Ernest att hos er anhålla om tillstånd att bli presenterad.»
»Det var kanske bara ett sätt att uppskjuta det ledsamma
ögonblicket.»
Om man umgåtts med kvinnor af Marguerites slag, vet
man, hvilket nöje de finna att göra sig kvicka och gnabbas
med folk, som de träffa för första gången. Det är kanhända en
vedergällning för de förödmjukelser de ofta äro tvungna att
underkasta sig af dem, som de se alla dagar.
För att kunna svara dem, fordras också ett slags vana vid
deras umgängeston, hvilket jag icke hade, dessutom gjorde den
föreställning jag gjort mig om Marguerite, skämtet ytterst
pinsamt. Ingenting, som kom från denna kvinna, var mig likgiltigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
