Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag steg upp sägande med en skäHning i rösten, som jag
omöjligen kunde helt dölja:
s>Om detta är er tanke om mig, min fröken, återstår mig
endast att be er om ursäkt för min härvaro och aflägsna mig
med en försäkran, att icke göra ett fömyadt besök.»
Därmed bugade jag mig och gick.
Knappt hade jag stängt dörren förrän jag hörde en tredje
skrattsalfva. I detta ögonblick skulle jag önskat att någon
skuffat till mig.
Jag återvände till min plats på parkett.
Man gaf tecken att ridån skulle gå upp.
Ernest kom tillbaka till mig.
»Så du bär dig åt, de trodde du var tokig», sade han i det
han satte sig.
»Hvad sade Marguerite, när jag gick?»
Hon skrattade och sade att hon aldrig sett någon så löjlig,
som du. Men du bör inte därför anse dig slagen, du skall bara
inte göra det slags damer den äran att taga dem på allvar; de
veta icke hvad elegans och höflighet vill säga. Det är med
dem som med hundar, på hvilka man stänker parfym — de
tycka att det luktar illa och gå därför och rulla sig i rännstenen
»På det hela taget bryr jag mig inte därom», sade jag
i det jag försökte antaga en obesvärad ton, »jag skall aldrig mer
återse denna kvinna, och om hon behagade mig, innan jag kände
henne, så är det helt annorlunda nu, sedan jag känner henne.»
»Bah! Jag misströstar inte, att en vacker dag få se dig i
bakgrunden af hennes loge och att få höra att du ruinerar dig
för hennes skull. Det skulle du förresten göra rätt i; hon är illa
uppfostrad, men hon är vacker att ha till älskarinna.»
Lyckligtvis gick ridån upp, och min vän tystnade. Att säga
hvad som spelades vore omöjligt. Allt hvad jag kommer ihåg
är, att jag emellanåt höjde blicken till den loge, jag så tvärt
lämnat och att jag där oaflåtligen såg nya uppvaktande kavaljerer.
Emellertid tänkte jag ständigt på Marguerite. En ny känsla
bemäktigade sig mig. Jag tyckte, att jag borde försöka bringa
glömska öfver hennes förolämpning och min löjlighet. Jag
sade mig själf, att om det också skulle kosta mig allt hvad jag
ägde, skulle denna kvinna bli min, och jag med full rätt intaga
den plats jag så brådstörtadt hade lämnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
