- Project Runeberg -  Kameliadamen /
45

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjärtat är ett underligt ting. Jag vardt nästan belåten
öfver denna sjukdom.

Hvarje dag gick jag för att efterhöra den sjukas
befinnande, dock utan att säga mitt namn eller lämna mitt kort.
Härigenom fick jag veta, att hon var på bättringsvägen och
att hon rest till Bagnéres.

Tiden gick; intrycket, om också inte minnet, tycktes
småningom utplånas. Jag reste bort; andra förbindelser, mina
vanor och arbeten undanträngde tanken på Marguerite, och
när jag tänkte på henne, såg jag i detta tycke endast ett
svärmeri, som man brukar ha, när man är helt ung, och som man
sedan skrattar åt.

Dessutom hade det ej varit någon ära att öfvervinna detta
tycke, ty jag hade förlorat Marguerite ur sikte alltsedan
hennes afresa, och som sagdt när hon gick förbi mig i korridoren
på Varietés, kände jag icke igen henne.

Hon var visserligen beslöjad, men hur mycket beslöjad
hon än måtte ha varit två år förut, skulle jag icke behöft se
henne för att känna igen henne — jag skulle anat henne.

Det hindrade dock ej mitt hjärta att slå fortare, när jag
fick veta, att det var hon. De två år som förflutit, utan att
jag sett henne samt de följder som denna skilsmessa tycktes
ha åstadkommit, förflyktigades som rök, då jag blott snuddade
vid hennes klädningsfåll.

VIII.

»Men», fortsatte Armand, efter en stunds tystnad, »fast jag
insåg, att jag ännu var förälskad, kände jag mig starkare än
förr, och i min önskan att återse Marguerite fanns det också ett
begär att visa henne, att jag hade blifvit henne öfverlägsen.

Hvilka utvägar och hvilka skäl finner icke hjärtat för
att kunna nå sitt mål!

Jag förmådde heller icke stanna längre i korridoren, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free