Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlämnar ni henne åt en säker död, eller också är ni en
hederlig karl och anser er tvungen att behålla henne hos er och
utsätter er sj älf för en oundviklig olycka, ty denna förbindelse som är
ursäktlig hos den unge mannen, är det icke hos den stadgade.
Hon blir ett hinder för allt, hon tillåter er hvarken familjelifvet
eller ärelystnaden, denna männens andra och sista kärlek. Tro
därför mig, min vän, tag lifvet sådant det är, och kvinnorna
för hvad de äro och ge icke en kurtisan rättighet att kalla sig er
fordringsägare i något enda fall.»
Detta var mycket förståndigt resonneradt och med en logik,
hvaraf jag inte trott Prudence i stånd till. Jag kunde ej annat
än svara att hon hade rätt. Jag räckte henne handen och
tackade för hennes råd.
»Seså, seså», sade hon, »jaga bort de där dumma idéerna
och skratta. Lifvet är härligt, min vän, det beror bara på under
hvilken synvinkel man ser det. Hör på, fråga er vän Gaston,
han gör intryck af att uppfatta kärleken på samma sätt som jag.
Hvad ni emellertid måste vara öfvertygad om, såvida ni inte är
alltför oresonlig, det är, att här bredvid finns en vacker flicka,
som otåligt väntar att den som är hos henne, skall gå sin väg,
som tänker på er, som gömmer sin natt åt er, och som älskar er,
det är jag säker på.
Kom nu och sätt er hos mig vid fönstret, så får ni se när
grefven går, och det dröjer nog inte så länge.»
Prudence öppnade ett fönster och vi satte oss båda med
armarna mot balkongens balustrad.
Hon tittade på de fåtaliga förbigående, jag drömde. Allt
hvad hon sagt surrade i mitt hufvud, och jag kunde inte neka
till, att hon hade rätt; men den verkliga kärlek jag hyste för
Marguerite kunde inte finna sig i skälen. Jag utstötte alltemellanåt
suckar, som kommo Prudence att vända sig om och rycka på
axlarne, alldeles som en läkare som misströstar att kunna bota
en sjuk.
Hvad man märker att lifvet måste vara kort, tänkte jag för
mig själf, att döma af känslostämningarnas snabba växlingar.
Jag har blott känt Marguerite i två dagar, hon är min
älskarinna blott sedan i går, och hon har redan till den grad lagt beslag
på mina tankar, mitt hjärta, mitt lif, att denne grefve de G.. .’s
besök gör mig olycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
