Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr händt henne. Hostanfallen, som för hvar gång jag hörde
dem, skuro mig i hjärtat, hade nästan fullständigt upphört.
Efter sex veckor var det inte längre tal om grefven, som
blifvit afvisad, det var blott för hertigen som min förbindelse
med Marguerite ännu fick döljas, men han hade ofta fått gå
emedan jag var kvar, under förevändning att fröken sof och
förbjudit, att man väckte henne.
Den vana, ja det behof Marguerite fått att vilja träffa mig,
hade till följd, att jag upphörde spela just i det ögonblick en
skicklig spelare skulle gjort det. Allt som allt fann jag mig till
följd af min vinst vara ägare af tiotusen francs, hvilket tycktes
mig vara ett outtömligt kapital.
Tiden då jag brukade resa till min far och syster var inne,
men jag for icke; också lick jag ofta bref från dessa båda, som
uppmanade mig att komma.
Vid alla dessa tillfällen svarade jag så godt jag kunde, i det
jag alltid upprepade att jag befann mig bra och inte behöfde
pengar, två saker som jag trodde i någon mån skulle trösta min far
öfver uppskofvet med mitt årliga besök.
Vid denna tid hände det en morgon, att Marguerite, som
blifvit väckt af en strålande sol, hoppade ur sängen och frågade
om jag skulle vilja fara ut med henne på landet för hela dagen.
Vi skickade efter Prudence och reste alla tre sedan
Marguerite beordrat Nanine att säga till hertigen, att hon velat
begagna sig af det vackra vädret och farit ut till landet med fru
Duvernoy.
Utöm det att fru Duvemoys näivaro var nödvändig för
att lugna hertigen, var Prudence en af dessa kvinnor, som
tyckas enkom skapade för landtliga utflykter. Med sin
oföränderliga glädtighet och sin evinnerliga aptit, lät hon sitt sällskap
inte ett ögonblick ha tråkigt, och hon förstod sig förträffligt på
att anskaffa äggen, körsbären, mjölken och harragouten, med
ett ord allt som behöfs för en vanlig frukost i Paris omgifningar.
Nu återstod blott att bestämma hvart vi skulle fara.
Åter blef det Prudence, som drog oss ur förlägenheten.
»Vill ni fara till riktiga landet?» frågade hon.
»Javisst.»
»Nå, låt oss då fara till Bougival, till Ponit-du-Jour till
änkan Arnould. Armand får gå och skaffa en vagn.
En och en half timme senare voro vi hos änkan Arnould.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
