Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du känner kanske till detta lilla härbärge, som under
veckan tar emot resande och om söndagen är utvärdshus. Från
trädgården, som ligger i jämnhöjd med första våningen i ett
boningshus, har man en härlig utsikt. Till vänster stänges
utsikten af Marlys akvedukt, till höger visar sig en oändlig mängd
kullar; floden, som här är nästan utan ström, slingrar sig som
ett bredt hvitt moaréband mellan Gabillons slätt och ön Croissy
med sina höga popplar och susande pilar.
I bakgrunden, i en bred solstrimma höja sig små hvita
hus med röda tak och fabriker, som genom afståndet förlora
sin hårda affärsprägel, ge en vacker afslutning af landskapet.
I fonden Paris i töcken.
Det var som Prudence lofvat oss det riktiga landet och
jag får tillstå, att det vardt en riktig frukost också.
Det är inte af erkänsla för den lycka jag har platsen att
tacka som jag säger allt detta, men Bougival är, trots sitt
förskräckliga namn, ett af de vackraste ställen man kan tänka
sig. Jag har rest mycket och sett mera storslagna trakter, men
icke mera förtjusande än denna lilla by, täckt inbäddad vid
foten af en skyddande kulle.
Fru Arnould erbjöd oss att göra en båtfärd, hvilket förslag
Marguerite och Prudence med glädje antogo.
Man har alltid sammanställt landet med kärleken, och det
har man gjort rätt i; ingenting ger åt den kvinna man älskar
en så vacker infattning, som himlens blå, blommornas doft,
vindarnas fläktar, fältens eller skogarnas glimmande tystnad.
Hur högt man än älskar en kvinna, hvilket förtroende man
än hyser till henne, hvilken framtida trygghet hennes förflutna
ger, är man alltid mer eller mindre svartsjuk. Om du har varit
kär, allvarligt kär, har du nog erfarit detta behof att från
världen afsöndra den varelse, med hvilken du ville lefva fullt och helt.
Hur likgiltig hon än må vara för det, som omger henne, tycks
det som om den älskade kvinnan skulle förlora något af sin doft
och sin helgjutenhet genom beröring med människor. Jag erfor
detta i högre grad än någon annan. Min kärlek var ingen
vanlig kärlek, jag var så förälskad som någon kan vara, men i
Marguerite Gautier, det vill säga att i Paris kunde jag vid hvart steg
snudda vid en man, som varit hennes älskare eller som kunde
bli det dagen därpå. Men på landet bland människor, som vi
aldrig sett och som icke brydde sig om oss, i skötet af en natur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
