Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prydd i sin vårgrönska och skild från stadens buller, kunde jag
gömma undan min kärlek och älska utan skam och utan fruktan.
Här försvann kurtisanen småningom. Jag hade bredvid
mig en ung vacker kvinna, som jag älskade, som älskade mig
och som hette Marguerite; det förflutna hade inga konturer
längre, framtiden inga moln. Solen strålade på min älskade,
som om den hade strålat på den kyskaste brud. Vi vandrade
tillsammans på dessa förtjusande ställen, som tyckas skapade
för att påminna om Lamartines poem eller Scudos melodier.
Marguerite hade en hvit klädning, hon hängde vid min arm,
hon upprepade om aftonen under den stjärnströdda himlen
samma ord, som hon sagt mig kvällen förut och världen
fortsatte i fjärran sitt lif, utan att med sin skugga fläcka den leende
taflan af vår ungdom och vår kärlek.
Se det var drömmen, som denna dags strålande sol skickade
ned till mig genom löfverket; under det att jag låg utsträckt
i gräset på holmen, där vi gått i land, lät jag min tanke, fri från
alla mänskliga band, som förr hållit den fången, löpa åstad och
plocka alla de förhoppningar den kunde finna.
Lägg härtill att från den plats där jag låg, varseblef jag på
stranden ett täckt litet tvåvåningshus med ett staket i
halfcir-kelform, genom staketet syntes framför huset en gräsplan, slät
som sammet och bakom detsamma en lund full af små
hemlighetsfulla gömslen, och hvars mossa hvarje morgon borde
utplåna den gångstig som gårdagen gjort.
Blommande slingerväxter dolde trappan till detta
obebodda ställe, till hvars första våning de klängde sig upp.
Genom att länge stirra på detta hus, inbillade jag mig
nästan att det var mitt, så väl motsvarade det mina
drömmar. Jag såg Marguerite och mig där, om dagen i skogen, som
täckte kullen, om aftonen sittande på gräsplanen, och jag
undrade om jordiska varelser någonsin varit så lyckliga som vi.
»Ett sådant vackert hus!» utbrast Marguerite, som följt
riktningen af min blick och kanske också af mina tankar.
»Hvar då?» frågade Prudence.
»Där nere.»
Och Marguerite pekade på huset i fråga.
»Åh, förtjusande!» sade Prudence, »tycker ni om det?»
»Mycket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
