Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den utsatta tiden var Marguerite tillbaka och kom
för att träffa mig hos fru Duvemoy.
»Vet ni, att nu är allt klart», sade hon vid sitt inträde.
»Är villan hyrd?» frågade Prudence.
»Ja, han samtyckte ögonblickligen.»
Jag kände icke hertigen, men jag skämdes öfver att
bedraga honom, som jag gjorde.
»Men det är inte allt, inte», återtog Marguerite.
»Hvad är det mera?»
»Jag tänkte också på bostad åt Armand. »
»I samma hus?» frågade Prudence skrattande.
»Nej, men i Point-du-Jour där hertigen och jag
frukosterade. Under det att han njöt af utsikten, frågade jag fru
Arnould — det var ju så hon hette — om hon hade en
lämplig våning att hyra ut. Hon hade mycket riktigt en med
salong, mottagningsrum och sängkammare. Det är allt som
behöfs, tycker jag. Sexti francs i månaden. Det hela
möb-leradt så, att en misantrop kan bli glad. Jag tog lägenheten.
Gjorde jag rätt?»
Jag omfamnade Marguerite.
»Det blir utmärkt», fortsatte hon, »ni får en nyckel till
lilla porten och jag har lofvat hertigen en till grinden,
hvilken han nog inte tar emot, ty när han kommer, kommer han
på dagen. Oss emellan sagd t, tror jag att han vardt förtjust
öfver denna nyck, som håller mig fjärran från Paris under
någon tid, och tystar munnen på hans familj. Han undrade
emellertid hur jag, som så högt älskar Paris, kunnat besluta
mig för att begrafva mig på landet. Jag svarade, att jag var
klen och behöfde hvila mig. Han tycktes inte riktigt sätta
tro till mina ord. Stackars gubbe, han har inte mycket ro.
Vi få således iakttaga all möjlig försiktighet, min käre Armand,
ty han kommer att låta öfvervaka mig där, och det är inte nog,
att han hyrt ett hus åt mig, han måste också betala mina
skulder, och jag har tyvärr åtskilliga sådana. Passar det hela
er?»
»Ja», svarade jag, i det jag försökte tysta ner all
betänklighet, som detta sätt att lefva då och då uppväckte inom mig.
»Vi besågo hela huset in i minsta detalj och vi komma att få det
utmärkt. Hertigen ordnade om allt. Ack min vän», tillade
Bokskatt XIV. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
