Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon och kysste mig, »ni är inte beklagansvärd alls, det är en
miljonär som bäddar åt er.»
»Och när flyttar ni ut?» frågade Prudence.
»Så fort som möjligt.»
»Ni tar väl hästar och vagn med?»
»Jag tar allting med mig. Under min frånvaro får ni ta
hand om min våning.»
Åtta dar senare hade Marguerite tagit landtgården i
besittning och jag installerat mig i Point-du-Jour.
Nu började en tillvaro, som jag har mycket svårt att
be-skrifva.
I början af sin vistelse i Bougival kunde Marguerite inte
helt och hållet bryta med sina vanor och som alla hennes
väninnor kommo på besök, var huset i ständig feststämning; under
en hel månad gick ingen dag, då Marguerite ej hade åtta eller
tio personer vid sitt bord. Prudence å sin sida, tog med sig
alla sina bekanta och spelade värdinna för dem, som om
huset varit hennes.
Som du väl kan förstå var det hertigens pengar, som betalte
alltsammans och ändå inträffade det alltsomoftast att
Pru-dence bad mig om en tusenfrancssedel för, som hon sade,
Marguerites räkning. Du vet, att jag vunnit litet på spel. Jag
skyndade mig att lämna Prudence, hvad Marguerite genom
henne begärde och af fruktan att hon skulle behöfva mer, än
jag hade, for jag till Paris för att låna en summa lika stor som
den jag förut lånat, och hvilken jag mycket ordentligt betalat
igen.
Jag var således ånyo ägare till cirka tiotusen francs, utan
att räkna min pension.
Det nöje Marguerite erfor öfver att taga emot sina
vänner svalnade något inför de utgifter det medförde och i
synnerhet inför nödvändigheten att emellanåt be mig om pengar.
Hertigen som hyrt stället för att Marguerite där skulle hvila
sig, syntes aldrig mera till, rädd att alltid träffa på ett gladt
och talrikt sällskap, af hviiket han ej ville bli sedd. Det kom
sig egentligen däraf, att då han en dag kom för att på tu man
hand äta middag med Marguerite, råkade han midt in i en för
femton personer anordnad frukost, som inte var slut vid den
tid, då han tänkt sätta sig till middagsbordet. Då han utan
att ana oråd öppnade matsalsdörren, mottogs han af en all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
