Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män skrattsalva, och han fick brådstörtadt draga sig tillbaka
för den uppsluppna munterheten hos de damer, som befunno
sig där.
Marguerite steg upp från bordet och gick in i angränsande
rum, där hon träffade hertigen och så mycket som möjligt
bemödade sig att få honom att glömma detta obehag, men den
gamle, hvars själfkänsla blifvit sårad, harmades fortfarande.
Han sade tämligen barskt till den stackars flickan, att han
var trött att längre betala den kvinnas dårskaper, som inte
ens förstod att skaffa honom aktning i hennes eget hem, och
han gick sin väg högst uppbragt.
Från den dagen lät han inte vidare höra af sig. Förgäfves
afskedade Marguerite sina gäster och ändrade sina vanor,
hertigen var och förblef borta. Min vinst häraf, blef den, att
Marguerite mera fullständigt tillhörde mig och att min dröm
förverkligades, hon kunde icke längre lefva utan mig. Utan
att bekymra sig om följderna, visade hon öppet vårt
förhållande, och nu hade det gått därhän, att jag bodde hos henne.
Tjänstfolket kallade mig ’herrn’ och betraktade mig officiellt
som sin husbonde.
Visst hade Prudence gifvit Marguerite moralkakor med
anledning af hennes nya lefnadssätt, men denna hade
svarat, att hon älskade mig, icke kunde lefva utan mig, och hvad
följden däraf än måtte bli, ville hon ej afstå från lyckan att
ständigt ha mig hos sig, och tillade hon, de som icke tycka
om den saken, ha full frihet att hålla sig härifrån.
Detta hörde jag en dag då Prudence sagt åt Marguerite,
att hon hade något mycket viktigt att meddela henne, och då
jag lyssnat vid dörren till det rum, där de stängt in sig.
Någon tid efteråt återkom Prudence.
Jag var längst borta i trädgården, när hon kom, och hon såg
mig ej. Af det sätt hvarpå Marguerite gick henne till mötes,
misstänkte jag att ett samtal, liknande det jag förut lyssnat
till, ånyo skulle äga rum, och jag ville höra detta liksom det
förra.
De båda kvinnorna stängde in sig i en boudoir och jag
lyssnade vid dörren.
»Nå?» frågade Marguite.
»Ja, jag har träffat hertigen.»
»Hvad sade han?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
