- Project Runeberg -  Kameliadamen /
137

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag återvände till hotellet och väntade där till klockan
sex. Herr Duval återkom icke.

Då for jag till Bougival.

Jag fann Marguerite inte som gårdagen, väntande, utan
sittande framför brasan, som nödvändiggjordes af den redan
kalla årstiden.

Hon var så fördjupad i sina tankar, att hon inte hörde mig,
förrän jag var helt nära hennes fåtölj. När jag tryckte mina
läppar på hennes panna, spratt hon till, som om min kyss väckt
henne från hennes drömmerier.

»Du skrämde mig», sade hon. »Och din far?»

»Jag har inte träffat honom. Jag vet inte hvad det skall
betyda. Jag träffade honom inte hemma hos sig och inte heller
på något af de ställen, där han möjligtvis kunde ha varit.»

»Då blir det att börja omigen i morgon.»

»Jag har nästan lust att vänta tills han låter kalla mig.
Jag anser mig ha gjort allt, hvad jag bort göra.»

»Nej, min vän, det är inte nog, du måste i synnerhet i
morgon försöka få träffa din far.»

»Hvarför just i morgon hellre än en annan dag?»

»Därför», sade Marguerite, som tycktes rodna något vid
denna fråga, »därför att din enträgenhet därigenom kommer
att synas lifligare och vår förlåtelse då fortare kan vinnas.»

Hela återstoden af dagen var Marguerite tankspridd och
nedstämd. Jag var tvungen att två gånger upprepa hvad jag
sade till henne, för att få svar. Hon skyllde sin tankspriddhet på
den fruktan för framtiden, som de båda sista dagarnas händelser
ingifvit henne.

Jag tillbragte natten med att lugna henne, och följande dag
påyrkade hon min afresa med en enträgenhet och oro, som jag
inte kunde förklara.

Liksom föregående dag var min far borta, men han hade
lämnat följande bref:

Om du återkommer för att söka mig idag, så invänta mig
till klockan fyra; om jag inte kommit till dess, så kom och ät
middag med mig i morgon. Jag måste tala med dig.

Jag väntade till den utsatta tiden; men som min far inte
kom, for jag hem.

Föregående dag hade jag funnit Marguerite sorgsen, i dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free