Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kers slaf. Vid hvilken tid på dag eller natt du vill, så kom, jag
är din; bind icke mer din framtid vid min; du skulle göra mig
olycklig och själf äfven bli det. Ännu en liten tid är jag nog
en vacker flicka, drag fördel däraf, men begär inte något annat
af mig.
När hon gått, ryste jag för den ensamhet, hvari hon
försänkt mig. Två timmar efter hennes bortgång satt jag ännu
kvar på sängen, som hon nyss lämnat, stirrande på
örngåtts-kudden som aftecknade formen af hennes hufvud och undrande
hvad det skulle bli af mig i striden mellan min kärlek och min
svartsjuka.
Klockan fem, utan att veta hvad jag gjorde, begaf jag
mig till rue d’Antin.
Nanine öppnade för mig.
»Fröken kan inte taga emot er», sade hon förläget.
»Hvarför det?»
»Därför att grefve de N... är här, och han hörde, när jag
fick befallning att ej släppa in någon.
»Det är sannt», framstammade jag, »det hade jag glömt.»
Jag gick hem till mig som en redlös man, och vet du hvad
jag gjorde i det ögonblick af svartsjuk yrsel, hvilken var
tillräcklig för att låta mig begå den skamliga nedrigheten, vet du
hvad jag gjorde? Jag inbillade mig, att denna kvinna gjorde
narr af mig, jag föreställde mig hennes oantastliga
på-tu-man-hand med grefven, att hon upprepade samma ord som hon
sagt till mig på natten; jag tog en femhundra francssedel och
skickade henne den med följande ord:
»Ni gick så hastigt i morse, att jag glömde betala. Se här
betalningen för en natt.»
När jag skickat af brefvet, gick jag ut, liksom för att undgå
de ögonblickligen uppkommande samvetskvalen öfver denna
nedrighet.
Jag gick till Olympe, som jag fann profvande ett par
kläd-ningar och som, då vi blefvo ensamma, sjöng oanständiga visor
för att förströ mig.
Hon var en äkta kurtisan typ, utan både blygsel, hjärta och
förstånd, i mitt tycke åtminstone, ty kanske hade en annan man
med henne drömt samma dröm, som jag med Marguerite.
Hon bad mig om pengar, hvilket jag gaf henne, och som jag
då obehindradt kunde aflägsna mig, gick jag hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
