Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marguerite hade icke svarat något.
Jag behöfver icke säga dig i hvilken upprörd
sinnesstämning jag tillbragte följande dag.
Klockan half sju lämnade ett stadsbud mig ett kuvert
innehållande mitt bref och femhundrafrancssedeln, icke ett ord
mera.
»Hvem har lämnat er detta?» frågade jag karlen.
En dam, som med sin kammarjungfru afreste med
Bou-logfiediligensen och som befallde mig att ej lämna fram det förr
än vagnen kört ut från gården.
Jag skyndade till Marguerite.
»Fröken har i dag klockan sex rest till England», svarade
mig portvakten.
Ingenting kvarhöll mig längre i Paris, hvarken hat eller
kärlek. Jag var utmattad af alla dessa motigheter. En af
mina vänner skulle företaga en resa i Orienten, och jag
framställde till min far min önskan att få följa med. Min far gaf
mig ett kreditiv samt rekommendationer och åtta eller tio
dagar senare inskeppade jag mig i Marseille.
I Alexandria fick jag, genom en attaché vid
beskickningen, som jag ibland sett hos Marguerite, veta att hon var sjuk.
Jag skref då till henne det bref, på hvilket hon gaf det
svar, som du läst och som jag fick i Toulon.
Jag reste omedelbart, resten vet du.
Nu återstår dig endast att läsa dessa få blad som Julie
Duprat lämnat mig och som utgöra en oumbärlig afslutning
till det jag berättat dig.
XXV.
Uttröttad af denna långa berättelse, ofta afbruten af hans
tårar, lade Armand båda händerna öfver pannan och tillslöt
ögonen, vare sig för att tänka eller försöka sofva efter det han
gifvit mig de med Marguerites stil skrifna arken.
Några ögonblick därefter hördes det på den ökade and-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
