Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
— Du kunde ju talat med...
— Nej, nej, Louis, det är slut.
Han sade ingenting. Han forskade i hennes
ansikte. Där var en linje kring munnen, som han
aldrig sett förr.
»Hon brukar gråta», tänkte han plötsligt. »M a
petite brukar gråta»; och tårarna voro mycket
nära till hans egna ögon.
— Louis, sade hon. Jag försäkrar dig, att det
var kärlek.
Louis undrade inom sig, hur flickan skulle
definiera ordet »kärlek». Men han trängde tillbaka
frågan och sade i stället:
— Ja, jag minns du sade det för några
månader sedan.
Hon gick ett slag i rummet och stannade åter.
— Jag vet in e, var jag skall börja. Hjälp mig litet.
— Börja där du slutade, när vi skildes. Du
minns ju, att du berättade för mig om ... honom
på den där lilla restaurangen i Gamla staden.
— J°> jag minns nog. Ja, han och jag träffades
ute rätt ofta sedan. Jag kunde ju inte ta upp
honom i min familj heller.
— Var träffades ni då?
Hon spärrade upp ögonen.
— Har d u då aldrig stämt möte ute? Det finns
massor av ställen. Något av de små rummen på
Nationalmuseum, uppe på Skansen, nedanför
Vasabron, vid Strömmen och ...
— Håll. Han måste skratta mitt uppe i allt
eländet.
— Och sedan?
Hon satte sig på ottomanen och lutade trött
huvudet mot kuddarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
