Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
— Jag skall berätta alltsammans, om du har
tålamod med mig. För det första var det
egentligen han, som bröt.
— Vad menar du med egentligen?
— Jag sade det förlösande ordet, men annars
hade han sagt det.
»Så hon har gråtit», tänkte Louis och stirrade
på hennes mun.
— Ser du, det kan ju tyckas att jag, flickan ur
societeten, var den som gav, och att han, sonen
till en tvätterska och med Gud vet vilken far,
blott var tiggaren ...
— Så barnsligt av dig, avbröt Louis. Kärleken
känner inte till några rangskalor.
Hon sände honom en förvånad blick.
— Det visste jag inte, att du visste. Men det
blev i alla fall så, att det var jag, som blev
tiggaren och som aldrig fick nog kärlek. När jag
smög till våra möten, var jag alltid ängslig för att
han inte skulle vara nog vänlig mot mig. Jag gav
honom hela min kärlek, och han ... han var rädd.
Hon såg på Louis med en av dessa klara
blickar, som alltid träffade honom rakt i hjärtat.
— Han var rädd, ser du. Rädd för att min far
skulle få veta, vilken frihet han tagit sig, rädd för
vår gemensamma framtid, att jag, som blivit
uppfostrad i lyx, inte skulle kunna reda mig med
fattigdomen, och rädd för vad min släkt skulle
säga. • 1 -
— När upptäckte du detta?
— A, en förskräcklig kväll i förra veckan, då
jag sade honom, att han var feg och mycket
annat sant.
Louis visste inte riktigt, vad han skulle säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
