Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET.
Det är inte lätt att kämpa mot smygande,
okända makter.
Det är inte lätt att le, då ångesten kväljer
strupen, eller att visa ett glatt ansikte, då hjärtat
kramas i ett järngrepp; och är man mycket ung
och mycket vek, är det ,än svårare.
I flera veckor hade nu fru Blum prövat på den
kampen. Hennes mjuka barnansikte med de blå,
strålande ögonen, hade blivit helt blekt, och det
hade kommit en linje kring munnen, som om hon
gråtit mycket. Hon gick rastlöst ur rum i rum i
sin vackra våning. Försökte hon sätta sig till ett
handarbete, hade hon icke ro att sitta mer än en
liten stund, och sökte hon samla sina tankar vid
en bok, dröjde det inte länge, förrän boken sjönk
ned i knät och blicken irrade långt bort: mot
något fruktansvärt, som blott hennes ögon
sågo. Det var endast då hon satt vid skrivbordet
och fyllde det eleganta brevpapperet hon vid
avresan fått av sin man med sin runda barnsliga
stil, som hon kunde samla tankarna. Ty då gällde
det att skriva så, att hennes man därborta i
England ej skulle märka något.
En liten fru, som endast varit gift ett par år
och för första gången på längre tid är skild från
sin man, har mycket att skriva om. Och fru Blum
5. — v. Krusenstjerna, En dagdriverskas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
