Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
skrev om hur vackert blommorna växte i fönstren,
hur de haft det på sista kafferepet, då hon
inbjudit både svärmor, svägerskor och
borgmästarinnan, och att hon nu köpt tyget till en ny
klänning av det där mjuka, ljusblåa sidenet, som
hennes man tyckte så mycket om. Hon skrev även
om hur mycket sista gasräkningen gått till, och
vidare bad hon mannen köpa henne några vackra
spetsar, om han hade tid. Ty nu hade han varit
borta i många månader och väntades snart hem.
Han väntades snart hem.
Fru Blum hade upprepat de där orden för sig
själv under de sista nätterna, då hon legat vaken
och stirrat ut i mörkret.
Han väntades snart hem.
När hon ville, kunde hon §e honom för sig,
stor, kraftig och bred, med ett par goda ögon,
som alltid tycktes skratta åt henne, därför att hon
var så barnslig och liten och dum. Och när han
kom hem, skulle han storma in i rummet och lyfta
henne högt, högt på sina starka armar och kyssa
henne mitt på munnen — och så... Det var då
det skulle komma, det fruktansvärda, det hon
nu i veckor bävat för. Hans ögon skulle se
mitt-igenom henne, hon skulle icke kunna dölja något
för honom. Kanske skulle han slå henne. Kanske
skulle han gå ifrån henne utan ett ord. Men
hon var viss på att skulle också alla människor i
världen gå under, skulle hon bli kvar — ensam
med sin börda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
