Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
kring bordet som i en dimma och hörde pratet
som ett brus i sina öron. Nu bjöds glassen
omkring. Den var gjord i form av ett torn, och
långsamt, försiktigt skuro gästerna tunna skivor, för
att inte tornet skulle ramla. Glassen kom till
Gunnar-Uno. Betjäntens stela ansikte, som föreföll
honom som klippt ur papp, lutade sig över
honom, och i sin upphetsning skar Gunnar-Uno
så djupt, att tornet ramlade över ända.
Fru Dorothea hade böjt sig fram över bordet
för att se på honom, och när nu tornet störtade,
kastade hon sig tillbaka i stolen och skrattade, ja
skrek av förtjusning. Diamanterna på hennes
bröst sköto mångfärgade strålar omkring sig.
Någon höll ett tal och tackade för middagen,
med så allvarlig stämma som om han hållit sitt
tal på riksdagen. Fru Dorothea tog ej ögonen från
Gunnar-Uno, och leendet log och lekte kring
hennes läppar.
Man bröt upp från bordet. Betjänten med
pappansiktet slog upp dörrarna till salongen, och åter
ställde sig värdinnan hög och ståtlig under
ljuskronan och tog alla gästerna i handen.
Gunnar-Uno kom sist fram till henne. Gåvan
han bar i fickan gjorde honom djärvare än
vanligt. Han såg länge in i de strålande pastellblå
ögonen, som speglade takkronans ljus, och böjde
sig så ned och kysste hennes hand. Hon hotade
honom leende med fingret:
— Herr Adelheim, jag tror ni stormade tornet.
Han var på väg att säga några dumheter om
att han även tänkte inta drottningen, då kaffet
bjöds omkring i den väldiga bukiga silverkannan.
Det blev varmt i den stora salongen. I de höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
