Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
en var av trä; denna senare målad i glada färger.
Hon låtsade, att de, som hon, tittade ut genom
fönstret.
En gån g, när hon lekte så, mötte hon »skaldens»
vänliga blick. Ett ögonblick såg det lilla ansiktet
helt fundersamt ut, men så log hon plötsligt och
vinkade åt honom. Han vinkade igen, och därmed
var bekantskapen stiftad. >
Den lilla flickan var dotter till en arbetarhustru.
Skalden såg modern gå bort tidigt om
morgnarna och komma sent hem om kvällarna. Genom
fönsterrutan hade han skymtat ett blekt, missnöjt
ansikte och ett par röda arbetshänder. Flickan
hade ej mycken tillsyn, men Jion log hela dagen
och lekte med sina fula och lytta dockor; och
då och då gav hon skalden en nick och ett
solskensleende.
Han ertappade sig med att gå och längta efter
det där leendet; och ibland tecknade han på sitt
papper ett litet lockigt barnhuvud.
En våreftermiddag hände något, som förde
honom närmare den lilla flickan.
Han hade några dagar förut sett, att hon fått en
boll, en stor, grann röd och blå boll, och hon
höll strålande upp den i fönstret för att han
skulle se. Inte visste han, att han, gamla karlen,
kunde bli så glad åt en boll. Han vinkade åt henne
och klappade i händerna, och sedan såg han
henne rulla bollen på golvet, springa efter den,
rulla den igen och därpå leta efter den under
stolar och bord.
Just denna våreftermiddag hölls det
storstädning i det lilla rummet över gatan. En stor,
tjock människa öppnade fönstret, tog bort den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
