Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
man för resten dörrarna till sin skattkammare på
vid gavel och låter folkmassan strömma in?
Ibland föresatte han sig likväl att skriva ned
alltsammans.
»Molnen gå och gå på himlen», tänkte han
svårmodigt för sig själv, »och livet rinner bort
mellan mina händer.»
Men vad han skrev förvånade honom. I samma
ögonblick orden skulle forma sig på papperet, var
det, som om en ridå med ett väldigt brak ginge
ned för de drömda landen, och där satt han i en
naken värld och stirrade ut på en grå gata, och på
papperet stodo bara några ord, vilkas
sammanhang han icke själv fattade.
»Hur gjorde jag väl förr?» frågade han sig
förundrad.
Han tänkte ej på, att han förr stått i levande
kontakt med livet, men att han allteftersom åren
gått kommit längre och längre bort från
människor ...
I våningen mitt emot hans fönster brukade ett
litet barn sitta med ansiktet tätt tryckt mot
fönsterrutan. Det var en liten ljuslockig flicka
med klara, vakna ögon och kinder som
vinteräpplen.
Han hade ett sådant nöje av att iaktta den där
lilla flickan! Hon var nog inte mer än tre år.
När lampan tändes om kvällarna, brukade han
sc henne tulta över golvet på små knubbiga ben.
Ibland dansade hon runt, runt med de små späda
armarna lyftade över huvudet. Ibland radade hon
upp alla sina dockor i fönstret. De voro inte
påfallande sköna. En var utan armar, en var av
tyg med platt ansikte och en röd toppluva, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
