Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
han ännu ute och log åt dessa sina tankar. Men
kom han upp på sitt rum, där värdinnans torftiga
möblemang i borgerlig ordning stod uppradat
längs väggarna och en stor kvast konstgjorda
blommor prunkade framför den lilla dammiga
spegeln, som för länge sedan mistat sin
förgyllning, då kunde han bli sittande framför fönstret
med pennan i handen och se på, hur det ena
ljuset efter det andra tändes i huset mitt emot,
och lyssna till fotstegen, som klapprade mot
gatstenarna; och ingen rad blev skriven på det vita
papperet framför honom.
Dessa fotsteg! Dessa fotsteg! De återljödo i
hans drömmar om natten. Ibland drömde han
sig springa, förföljd av fotstegen, vansinnigt
rädd, kännande sig som en hare med ett koppel
hundar efter sig. Men då han sent om aftnarna
satt uppe i sitt rum och fotstegen ljödo med
allt större mellanrum, drömde han med hakan i
händerna och blicken långt borta, att han sakta
omriingades; att en cirkel trampades upp runt
omkring honom och att han en dag skulle bli
tillfångatagen som en björn i sitt ide. Inom sig
visste han dock, att dessa fantasier härledde sig
från tankarna, som ständigt pockade på att få
träda ut ur sitt fängelse och längtade efter att få
sjunga högt och jublande om stora, blånande
vidder, där människosjälen kunde andas fritt och
djupt, om fröjder, som tillfredsställde all längtan,
och om klara källor, där en törstande i djupa drag
kunde dricka sig otörstig.
Han såg allt detta i syner, som frestande gledo
förbi hans trötta ögon, men det var så mycket
han såg, så mycket han erfor; och inte öppnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
