Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
sträckte fram sin ena lilla fot till beskådan och
dyrkan. Huden lyste vit under den tunna
strumpan; och greve de Porcia grep med sin hand om
hennes vrist.
— Se, sade han med ett tonlöst skratt, en sådan
hand jag har. Den når om hela din vrist.
— Kanske det inte beror så mycket på att er
hand är så bred som på att min vrist...
— ... är så fin, ifyllde han, då hon höll upp
med en glimt i ögonvrån. Det påminner mig om
något.
Han sprang hastigt upp och in i ett av de inre
rummen.
Hon satt alldeles stilla i glad förväntan. Nu
skulle den komma, ringen med safiren. Helt
säkert hade han anat hennes önskan.
Han kom tillbaka med en ask i handen.
— Blunda! sade han. Blunda riktigt, och när
jag räknat till tre, skall du slå upp ögonen.
Hon blundade. Han såg på hennes ansikte. De
svarta ögonfransarna avtecknade sig mot den
mjuka kinden, och ögonlocken voro svagt
blåaktiga, som pärlemor.
Sakta böjde han sig ned och knäppte smycket
om hennes fotled.
Hon spratt till; ögonen höll hon fortfarande
slutna, men en lysande glans sipprade ner ur
fransarna och förgyllde varje drag i ett sken av
en stor lycka. Ansiktet skälvde.
Ack, att det också vore en safir, en stor,
genomskinlig, gnistrande safir! Så hon skulle dansa då!
— Ett! räknade han med blicken fäst på det
skälvande, lysande ansiktet. Ett sådant barn hon
var! Han sände en suck av hemsjuk längtan till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
