Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
ohöljt träda fram. Och han varsnade, hur de likt
barn grepo efter leksaker för att, om också endast
för en minut, kunna glömma. Han såg, hur de
i detta sitt begär att glömma fyllde världen med
människoverk: människoverk, danade efter olika
ideal, men alla framvuxna ur deras
undermedvetna jag och kanske en gång skådade i tidernas
begynnelse.
Olyckskamrater med förtvivlan i blickarna, men
glada visor på läpparna! Då och då uppstod en
profet, ett sanningens vittne, och avslöjade för
dem i klara och vältaliga ord, hur ändamålslöst
och tomt deras absurda liv var. Men de störtade
profeterna och stenade vittnena; sedan levde de
vidare som förut. Och utan att de själva visste
det, eller fastän de visste det, var det denna
meningslöshet, denna kamp för att glömma, som
förde deras släkte framåt.
Hela detta sega, sega, outtröttliga och
oförbränneliga liv, som de aldrig ville släppa taget på
och aldrig heller kunde göra det, därför att det var
samma liv, som levde inom dem själva, det var
just denna kamp! Det kämpade för att fortsätta
sig självt, ehuru det därunder slet ut sig självt.
Det kämpade mot verkligheten och skapade
därunder verklighet. Det kämpade av en nedlagd
drift, starkare än förnuft och känsla; det kämpade
mot dessa, men lyfte dem därunder till det
sublima. Det kämpade lönlöst mot den
övermäktiga döden, men kämpade ändå, därför att dess
eget väsen var »kamp». Kunde åsynen av ett
sådant skådespel mötas annat än med ett löje
av ömkan? Men mot vem eller mot vad måttade
detta leende? Det föreföll nu mannen, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
