Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tiden på Kinkenge, av Aug. Janssson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
gevär. De omringade oss, där vi stodo i vårt arbete, och deras
anförare tilltalade oss ungefär så: "Vi hava hört, att I tänken
döpa våra gossar och inviga dem till trollkarlar för att sedan
genom dem fördärva allt folket i byn. Detta skola vi ej tillåta
och ha kommit för att säga er det.” — Vi försökte tala till vårt
försvar, men ingen hörde på oss, utan alla väsnades och skreko,
att vi skulle sluta upp med vår verksamhet. Till sist fingo
vi dock ordet och framhöllo för dem det orätta uti att behandla
oss på detta sätt. Vi voro ju deras vänner och hade ej gjort
dem annat än gott. Vi sade dem ock, att då hövdingen Makasa
Biyala komme hem, skulle vi göra upp saken med honom, ty
det var han, som lovat oss att få bygga här. (Han var nämligen
borta i en annan by vid tillfället). Det lyckades oss att lugna
de vilda människorna, så att de drogo sina färde, visserligen
under hotelser att snart komma igen. Detta blev dock al-
drig av.
Med dopkandidaterna kommo vi emellertid överens att upp-
skjuta dopet en tid, tills oron bland folket hunnit stilla sig och
vi mera vunnit deras förtroende. Efter några veckor kunde vi
också hava dopförrättningen i lugn och ro. Några av de förra
orostiftarne voro till och med närvarande.
En direkt välsignelse hade vi ock från det omtalade upp-
trädet. Vi hade länge tänkt begära av hövdingen att få en annan
plats för stationen, ty den vi fått var i flera hänseenden olämp-
lig. När hövdingen kom hem, bådo vi honom därför besöka
oss. Han kom och hade en av sina förnämsta män med
sig. Nu fruktade han, att vi ville ställa honom till ansvar för
uppträdet, och därför bad han genast om ursäkt, för att folket
handlat så mot oss. Hade han varit hemma, så hade det ej fått
ske. Vi sade honom, att vi skulle lämna den saken, men vi hade en
annan angelägenhet att framställa för honom, och vore han till-
mötesgående i den, så vore allt bra igen. "Tala då," sade han. Då
begärde vi att få en ny plats för stationen. Viönskade den skog-
beklädda platsen österut. Men detta var en gammal gravplats och
ansågs helig. Ävenså funnos där rätt många fruktträd, och
det var svårt för hövdingen att lämna oss densamma. Det var
ett brott mot de avlidnas andar. Men han ville ock gärna handla
mot oss såsom vår verklige vän. Han satt vid vårt bord, böjde
huvudet i handen och sade: "Vänta, jag skall tänka Guds tankar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
