Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tiden på Kinkenge, av Aug. Janssson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Om en stund reste han sig och sade: "Vi gå och se på platsen.”
När vi kommit dit, utvisade vi, hur stort område vi önskade. Han
syntes mycket villrådig. Slutligen sade han: "Om jag giver er
denna plats, så måsten I lova att icke hugga bort de träd, som
äro planterade på dessa gravar.” Vi lovade att akta träden. Vi
skulle visst icke hugga bort dem, ty det var just för trädens skull,
vi ville hava platsen. De skulle giva oss skydd mot de starka
vindarna och den brännande solen. Så fingo vi hans löfte
att bygga där och hade så en mycket lämplig plats för vår station.
Krig och dans, giftgivning och avgudadyrkan hörde på den
tiden till ordningen för dagen. Ofta hörde man gifttrumman tala sitt
dova, dystra språk om grova brott och hedendomens mörka gär-
ningar. Än kom den ena underrättelsen än den andra om, huru
de hade misshandlat varandra. Hövdingarna för våra arbetare och
gossar hotade ofta, att de skulle döda dessa, om de ej slutade upp
med sitt arbete. En del vågade till följd därav ej fortsätta
hos oss, andra, särskilt de, som fått djupare intryck av kristen-
domen, trotsade hövdingarna och fingo lida mycken försmädelse.
En av våra gossar måste en dag äta gift för att befria sig från
beskyllningen att han sysslade med trolldom, som han lärt av oss.
Trots allt fingo vi bygga och bo i trygghet på Kinkenge.
Gud hjälpte oss från seger till seger. Det verk, som under årens
lopp utförts: genom evangelii predikan i denna trakt, är ett under
för våra ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
