Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 12. 5. Att menniskoförnuftet kan, om det vill, af många orsaker i verlden fatta och sluta till, att det är en Gud, och att Han är En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magt – t. ex. såsom då han ser foglarne under himlen,
huru hvarje slag af dem vet sin föda och hvarest den finnes,
huru de igenkänna sina likar på ljud och utseende och att
de kunna märka, hvilka som äro deras vänner eller fiender
bland de andra foglarne; huru de veta hvar parningssätet är
under fjäderbeklädnaden, para sig och med konstfärdighet
bygga bon, der de lägga ägg, rufva dem, veta samt känna
rufningstidens längd, och när tiden är inne kläcka ut
ungarne, som de älska på det ömmaste, värma dem under sina
vingar, mata och föda dem till dess de blifva i stånd att
sköta sig sjelfva, och sedan kunna göra på samma sätt, som
sina föräldrar. Hvar och en, som vill tänka på den
Guddomliga inflytelsen genom den andliga verlden in uti den
naturliga, kan se den samma i denna kunskap hos foglarne.
Han kan äfven, om han vill, säga i sitt hjerta: Sådana
kunskaper kunna icke gifvas dem af solen medelst dess värme
och ljus, ty solen, från hvilken naturen har sitt ursprung och
väsen, är idel eld, och utströmningarne af dess värme ocn
ljus äro följaktligen alldeles döda. Således kan man häraf
draga den slutsatsen, att sådant kommer af den Guddomliga
inflytelsen genom den andliga verlden in uti de yttersta
tingen i naturen.
Hvar och en kan af de synliga tingen i naturen
bestyrka sig för det Guddomliga, då han ser bladmaskarne,
hvilka af nöjet från en viss drift sträfva och längta efter en
förändring från sitt jordiska tillstånd till ett, som har en viss
likhet med det himmelska, och derför krypa till tjenliga ställen,
der de omgifva sig med en betäckning och sålunda försätta
sig i ett slags moderlif för att kunna födas ånyo och blifva
puppor samt slutligen fjärilar. När de nu undergått sin
förvandling, och äro iklädda sköna vingar, olika för hvarje art,
flyga de ut i luften likasom till sin himmel, och leka der
kärlekslekar, para sig, lägga ägg och bereda sig afföda, samt
nära sig med söt och angenäm föda från blommor. Hvem
är det väl som – då han af de synliga tingen i naturen
bekräftar sig för det Guddomliga – icke ser en viss bild af
menniskans jordiska tillstånd hos dessa djur, då de äro maskar,
och en bild af hennes himmelska tillstånd, då de äro fjärilar.
De, som bestyrka sig för naturen, se visserligen detta, men
eftersom de hafva aflägsnat menniskans himmelska tillstånd ur
sitt sinne, så säga de, att det endast är naturens verkningar.
Likaledes kan hvar och en af de synliga tingen i naturen
bestyrka sig för det Guddomliga, då han fäster sin
uppmärksamhet på hvad som är kändt om bina, huruledes de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
