Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända ifrån min barndom har jag icke kunnat i mitt sinne
inrymma något annat begrepp än om En Ende Gud, och då jag
fattat och behållit blott detta, förfaller hos mig allt det, som
du har yttrat. Ty jag inser, att tronen, hvarpå Jehovah
enligt Skriften säges sitta, betecknar Hans Rike, spiran och
kronan Hans styrelse och herradöme; att det att sitta till
höger betecknar Guds Allmagt medelst sitt Menniskoväsen
och att det, som säges om den Hel. Ande, betecknar den
Guddomliga Allnärvarelsens verkningar. Antag, nu min herre,
om du finner för godt, begreppet om En Ende Gud och tänk
noga deröfver, och du skall slutligen tydligt finna, att så är
förhållandet. I sägen väl också, att Gud är En, emedan I
gören de tre personernas väsen till ett och odelbart, men
tilllåten dock icke att någon säger, att denne ende Gud är En
person, utan I viljen, att det ändtligen skall vara tre, på det
att begreppet om tre Gudar, sådant som I fatten det, icke
må upphäfvas. Äfven tilläggen I hvar och en af dem en
egenskap särskild från de andras. Delen I icke på detta sätt
edert Guddomsväsen? När så är, huru kunnen I då både säga
och tänka, att det är En Gud? Jag skulle ej klandra eder
så mycket, om I åtminstone saden, att det Guddomliga är ett,
men huru kan väl någon - då han hör, att Fadren är Gud,
Sonen är Gud, den Hel. Ande är Gud, och att hvar och en
person särskildt är Gud - tänka, att Gud är blott En? Detta
är ju en ren motsägelse, hvartill ingen någonsin kan sätta
tro. Att man vid ifrågavarande fall icke kan säga En Gud,
men väl en lika Guddomlighet, kan af exempel visas. Om
flere personer, som tillsammans utgöra en senat, en
rådsförsamling eller ett kyrkomöte, kan man icke säga, att de äro
en person; men då alla och hvar för sig hafva en och
samma mening, kan man säga, att de tänka ett. Icke heller kan
ma,n säga om tre diamanter af samma beståndsdel, att de äro
en diamant, utan att de äro ett med hänsyn till
beståndsdelen. Dessutom är hvarje diamant olik den andra i värde,
alltefter deras olika vigt, men så skulle icke förhållandet vara,
om det vore blott en, och ej tre diamanter. Men jag
företår hvarför I sägen, att tre Guddomspersoner, af hvilka hvar
och en för sig måste vara en särskild Gud, dock är en ende
Gud, och hvarför I hafven ålagt hvar och en i församlingen
att säga på samma sätt. Orsaken härtill är den, att i hela
verlden hvarje menniska med upplyst och sundt förnuft
erkänner, att Gud är En. Derför skullen I rodna af blygsel,
om icke äfven I taladen på lika sätt, men då I likväl sägen
En Gud, fastän I tanken tre, så kan dock icke denna blygsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
