Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 16. - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbakahålla de två orden i eder mun, utan I uttalen dem».
Sedan jag hade sagt detta och de andre hört det, gick
biskopen bort med sina prester, samt vände sig om, då han
gick bort, och ville utropa: »Det är En Gud»; men detta
förmådde han icke, emedan hans tanke drog hans tunga
tillbaka, och i stället utstötte han med uppspärrad mun: »tre
Gudar». När de närvarande sågo denna sällsamma syn,
utbrusto de i högljudt skratt och gingo derifrån.
17. En annan gång frågade jag, hvar jag bland de lärde
kunde träffa dem, som voro mest skarpsinnige, och hvilka
voro bestämde för en Guddomlig treenighet, delad i tre
personer. Tre sådana andar voro då närvarande, till hvilka jag sade:
»Huru kunnen I dela den Guddomliga Treheten i tre
personer och påstå, att hvardera personen för sig särskildt är
Gud och Herre? Är icke då munnens bekännelse, att Gud är
En, lika långt ifrån tanken som söder är från norr?»
Härtill svarade de: »Det är icke ringaste skilnad, emedan de tre
personerna hafva ett väsen, och emedan ett Guddomligt
väsen är Gud. Vi hafva i verlden varit försvarare för en
treenighet af tre personer, och den myndling, hvars sak vi fört,
har varit vår tro, i hvilken hvar och en Guddomlig person
har bekommit sin del. Gud Fadren har fått detta, att han
tillräknar och begåfvar, Gud Sonen detta, att han beder för
och förmedlar, och Gud den Hel. Ande detta, att han
verkställer tillräknelsen och medlandet». Men jag frågade: »Hvad
förstån I med Guddomligt väsen»? De svarade: »Dermed
förstå vi Allmagt, Allvetenhet, Allnärvarelse, Omätlighet,
Evighet och Jemlikhet i Majestät». Härtill sade jag: »Om detta
väsen kan göra En Gud af flere, så kunnen I tillägga ännu
flere, t. ex. en fjerde, som anföres hos Moses, Ezechiel och
Hjoel, och som kallas Gud Schaddai. Så gjorde ock de gamle
i Grekland och Italien, hvilka tillade sina gudar likartade
egenskaper och således lika väsen, såsom Saturnus, Jupiter,
Neptunus, Pluto, Apollo, Juno, Diana, Minerva, ja äfven
Merkurius och Venus, men de kunde likväl icke säga, att alla dessa
voro en Gud. Likaså är det också med eder, som ären tre,
och, såsom jag märker, af lika lärdom och således af lika
väsen i det hänseendet, men I kunnen likväl icke sammansätta
eder till en lärd man». Häråt logo de och sade: »Du
skämtar! Det är helt annorlunda med Guddomsväsendet, som är
Ett och ej tredeladt, odelbart och således icke deladt.
Klyfning och delning eger der icke rum». När jag hörde detta,
återtog jag: »Låtom oss öfverväga saken och taga Guds
odelbarhet som utgångspunkt». Och jag frågade: »Hvad förstån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
