Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älska, och som en följd deraf med förmåga att emottaga
kunskaper, icke af sig sjelf, utan af andra, d. v. s. förmedelst
an^ra; det säges: »förmedelst andra», emedan icke heller
dessa hafva emottagit något af sig sjelfva, utan
ursprungligen af Gud. Vi äro ock ense med våra medbröder åt
Norr, att en nyss född menniska är såsom en jordmån, i
hvilken icke några frön äro sådda, men i hvilken alla såväl
ädla som oädla frön kunna sås. Häraf kommer det, att
menniskan kallas »Homo» af »Humus» och »Adam» a£ »Adama», som
betyder »Humus» eller jordmån». Härvid tillägga vi, att djuren
födas med naturliga drifter och följaktligen med dem
motsvarande kunskaper, men att de likväl icke veta, tänka och
förstå något eller äro vise på grund af detta vetande, utan
att de föras dertill af sina drifter, nästan likasom blinda
ledas af hundar genom gatorna - ty till förståndet äro djuren
blinda eller snarare såsom sömngångare, som af blindt
vetande med sofvande förstånd göra hvad de göra. Till sist
talade de i Öster, och sade: »Vi instämma i det, som våra
bröder hafva sagt: att menniskan ingenting vet af sig sjelf,
utan af andra och medelst andra, på det hon må inse och
erkänna, att allt hvad hon vet och förstår och det hvaruti
hon är vis är af Gud, och att menniskan icke annorlunda
kan födas och uppfostras af Gud och blifva Hans afbild och
likhet; ty Guds afbild blifver hon derigenom, att hon
bekänner och tror, att hon har emottagit och alltid emottager
af Gud allt kärlekens och menniskokärlekens goda och allt
vishetens och trons sanna, och att hon icke tager det
ringaste af sig sjelf; och Guds likhet är hon derigenom, att Hon
känner dessa ting uti sig likasom af sig sjelf. Detta känner
hon emedan hon icke födes med kunskaper, utan undfår dem,
och emedan det förekommer henne, att det, som hon
emottager, kommer af henne sjelf. Att så känna, gifves också
menniskan af Gud på det hon må vara menniska och icke
djur, ty derigenom, att hon vill, tänker, älskar, vet, förstår
och är vis likasom af sig sjelf, emottager hon kunskaper och
upphöjer dem till insigt samt medelst deras bruk till vishet.
Så förbinder Gud menniskan med Sig, och menniskan sig
med Gud. Detta hade icke kunnat ske, om icke Gud
anordnat, att menniskan födes i fullkomlig okunnighet». Sedan
detta var sagdt, ville alla att man af det afhandlade skulle
göra en slutsats, och man giorde följande slutsats: »Att
menniskan icke födes med någon kunskap, för att hon må kunna
inkomma i alla samt göra framsteg i insigt och genom insigt
till vishet, och att hon icke födes laed någon kärlek, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
