Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
kring sin axel och årligen rör sig utefter ekliptikan, men
den, som förmedelst den naturliga menniskan bekräftar
solens skenbara rörelse, och ännu mer, den som bekräftar det
medelst Ordet, emedan der säges att solen går upp och ned,
- han försvagar sanningen och förstör henne hos sig, och
sedan kan han knappast se henne, äfven om det visades
klart för hans öga, att hela stjernhimlen på samma sätt
dagligen och årligen skenbarligen går omkring jorden, och att
likväl icke en enda stjerna rubbas ur sitt fasta ställe i
förhållande till de öfriga. Att solen rör sig, är en skenbar
sanning, men att hon icke rör sig, är en verklig sanning. Likväl
talar hvar och en efter den skenbara sanningen, och säger
att solen går upp och ned, och det får man säga, ty man
kan icke annat, men att tänka så af bekräftelse, det förslöar
och fördunklar den förnuftiga uppfattningen deraf.
258. Att det är farligt att bekräfta skenbarheter af
sanning, som finnas i Ordet, emedan bedräglighet
uppkommer deraf, och det guddomligt sanna som är dolt derinom
förstöres, dertill är sjelfva orsaken den, att allt och hvarje
enskildt ting i Ordets bokstafliga betydelse står i förbindelse
med himlen. Ty i allt och hvarje enskildt ting i dess
bokstafliga betydelse innebor, såsom först är visadt, en andlig
betydelse, och denna öppnas då hon öfvergår från menniskan
till himlen, och allt i den andliga betydelsen är äkta
sanningar. När nu en menniska är i falskheter och tillämpar
bokstafsbetydelsen på dem, då äro falskheter derinom, och
då falskheterna inträda, förskingras sanningarne, och detta
sker under vägen från menniskan till himlen. Detta
förhåller sig jemförelsevis liksom när en klar blåsa fyld med galla
kastas på en annan, och innan hon kommer till honom
brister i luften, så att gallan stänkes omkring, hvarvid den
andre, då han känner luften vara smittad af gallan, vänder sig
bort och tillsluter munnen, för att den icke skall komma åt
hans tunga. Det kan jemföras ined en med cederqvistar
omlindad flaska, i hvilken är ättika full med små maskar, och
flaskan går sönder på vägen, och stanken deraf kännes af
en annan, som då genast af vämjelse förjagar dess stank
med en fläkta, så att den icke må tränga in i hans
näsborrar. Det kan ock jemföras med ett mandelskal, inom
hvilket det är en nyfödd orm i stället för mandeln, och då
skalet bräckes, synes ormungen drifvas af vinden i den
andres ögon; att denne vänder sig bort, för att det icke må
ske, faller af sig sjelf. Sammaledes förhåller det sig, när
Ordet läses af en menniska, som är i det falska och som till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
