Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 5 ’ 3
högra sidan, och då hörde jag dem klaga öfver att de voro
i mörker. Men plötsligen blef det ett fönster också på
venstra sidan, och fönstret på högra sidan tillslöts, och då
skingrades mörkret småningom, och de syntes för hvarandra i sitt
eget ljus. Derefter fick jag tillåtelse att gå in genom
dörren och höra på deras disputationer. Der var ett bord i
midten och bänkar rundtomkring, men alla syntes mig stå på
bänkarne och häftigt disputera om tro och kärlek; å ena
sidan påstodo de, att tro var det väsentligaste i kyrkan, och å
den andra att kärlek vore det. De, som gjorde tron till det
väsentliga, sade: »Hafva vi icke i tron attngöra med Gud och
i kärleken att göra med menniskan? Är icke alltså tron
himmelsk och kärleken jordisk? Ar det icke medelst det
himmelska som vi blifva frälsta och ingalunda medelst det
jordiska? Än vidare, kan icke Gud gifva tro från himlen,
emedan den är himmelsk, och kan icke menniskan gifva sig
ejelf kärlek, emedan den är jordisk? Men hvad menniskan
gifver sig hörer icke till kyrkan, och kan följaktligen icke
heller bidraga till salighet. Kan då sålunda någon blifva
rättfärdiggjord inför Gud af de gerningar, som kallas
kärlekens gerningar? Förliten eder deruppå, att vi medelst tro
allena icke blott blifva rättfärdiggjorda, utan äfven
helig-gjorda, såvida tron icke skall blifva oskärad af någon tanke
om egen förtjenst, som kärleksgerningar medföra»; med
mycket mera i samma anda. Men de, som gjorde kärleken till
det väsentliga i kyrkan, vederlade det med skärpa och
på-etodo, att det är kärleken som saliggör, men icke tron. »Ty»,
fiade de, »älskar icke Gud alla? och vill Han icke allas väl?
Men huru kan Han befrämja deras väl utan medelst
menniskor? Gifver väl Gud oss blott förmåga att tala med
hvarandra om hvad som hör till tron, och gifver Han oss icke
också kraft att utöfva menniskokärlekens gerningar? Kunnen
I icke inse, att I hafven talat orimligt om kärleken, då I
6ägen, att den är jordisk? Kärleken är himmelsk, men eder
tro är jordisk, emedan I icke gören kärlekens goda gerningar.
Men huru undfån I eder tro? Sker det icke, då I ären såsom
?n stock eller sten? I sägen visserligen, att det sker
medelst att höra Ordet, men huru kan Ordet frambringa en
sådan verkan, när man blott hör det? Men huru kan det verka
på en stock eller sten? Kanske I blifven lefvandegjorde
utan att veta det ringaste derom? Men en sådan
lefvande-görelse består ju blott deruti, att I kunnen tala ocli säga, att
tron allena räitfardiggör och frälsar? Men hvad tro är, och
i synnerhet hvad en frälsande tro är, det veten I alls icke».
Den San. Er Hel 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
