Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dickenslegend och Dickensforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dickenslegend och Dickensforskning
till det kapitel, som behandlar Dickens’ personlighet, säger
Chesterton, att han i Dickens’ liv endast omnämnt sådana
fakta ”som illustrera min omedelbara mening”. Det ligger en-
viss risk i denna metod, särskilt som han fortsätter med att
hänvisa läsare som vilja veta mer till Forsters ”uttömmande”
arbete. Såvitt man kan se hade han sin Dickensuppfattning
fullt klar innan han började läsa om Forster, som han för
övrigt knappast synes vara särdeles förtrogen med, vilket visas
av ett par misstag som lätt kunde ha undvikits. Vid de verk-
liga problemen i Dickens’ liv och diktning dröjer han inte,
och det kan vara tillåtligt, då det här framför allt gäller en
litterär värdesättning.
Blandningen av ”common sense” och ”uncommon sensi-
bility” är för Chesterton nyckeln till Dickens’ karaktär. Denna
sats, som han ofta återvänder till, är mycket fyndig, men för-
klarar bristfälligt både Dickens’ person och författarskap.
Det är en kliché av samma slag som de som Chesterton annars
far så illa fram med.
Den tyske anglisten Wilhelm Dibelius, som 1916 utgav
första upplagan av sin Dickensbok, syndar genom att ge för
mycket, där Chesterton gav för litet. Några år förut hade han
skrivit en bok om den tidigare engelska romanens teknik, som
är ett sorts förarbete till Dickensmonografien. Det är alltid
en riskabel sak att isolera frågan om tekniken, då det gäller
diktning och särskilt då det gäller en författare med så litet
sinne för den tekniska sidan som Dickens. Dibelius, som
finner att Dickens egentligen blott skapat ”genialt styckeverk”,
har påvisat en upprepning av figurer, skildringsmaner, situa-
tioner o. s. v. hos Dickens, jämförda med dylika hos hans
föregångare. På många punkter är denna undersökning i all
sin torrhet givande, men tyvärr kan Dibelius inte skilja mellan
väsentligt och oväsentligt, mellan verkligt befruktande impulser
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
