Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
tåg, faror, resor, äventyr och sportbedrifter, av inlednings-
kapitlet och kanske tydligast av den anmälan som Dickens
några dagar före första häftets utkommande tryckte i vecko-
tidningen Atheneum. Där oreras det utförligt om Pickwicks
märkliga resor, särskilt om hans berömda resa till Birming-
ham, som ju också företas i andra delen av romanen, fastän
där för att blidka gamle mr Winkle över sonens giftermål.
De misslyckade sportbedrifter, som Seymour velat göra till
bokens innehåll, tänkte sig Dickens kunna lägga in i rese-
äventyren. Emellertid nöjde han sig ofta här med att skildra
själva förberedelsen eller stoppa in sportbragderna så att säga
i parenteser. Pickwicks gräl med droskkusken, som Seymour
att döma av teckningen tänkt sig som en parodisk boxnings-
kamp, blir aldrig av utan avbrytes av Jingle. Duellen mellan
mr Winkle och den uppretade herre som utmanat honom
inställes, då hans motståndare redan vid mötet ser att han
tagit fel på person. Seymour hade gjort en särskild teckning
för en jakthistoria om en klok hund. Den berättas av Jingle,
men ingen nutida läsare förstår varför den finns med och är
illustrerad. Däremot lyckades Dickens, som var ivrig ryttare,
göra mycket av den scen, där Pickwick skall köra och Winkle
rida, båda med samma bedrövliga resultat. Slutet blir att rid-
hästen kastar av Winkle, körhästen skenar, förstör vagnen
och måste ledas vidare av pickwickarna, som nedsmorda och
med trasiga kläder ingenstädes få husrum för sig och hästen,
då befolkningen misstänker dem för att ha stulit den. ”’Det
är alldeles som en dröm’, utbrast mr Pickwick, ’en ohygglig
dröm. Att tänka sig att en människa skall vandra omkring
dagen i ända med en förfärlig häst, som man aldrig kan bli
kvitt...’” Med fördubblad styrka känner han frestelsen, ”att
tillintetgöra hästen eller handlöst kasta ut den i världen”.
Efter detta glansprov förstod Dickens, att det inte alls var
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
