Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
ur rummet hörde han den döende utbrista: ”Gudskelov, om
tio dagar kommer Pickwick ut i alla fall.”
Pickwick-klubben har den fördelen framför flera av Dickens’
senare romaner att den knappast bryr sig om någon egentlig
upplösning. Pickwick förklarar, att det är slut med hans resor;
han upplöser Pickwick-klubben, som åtminstone får hedern
att omnämnas i slutkapitlet, och man får en kort översikt av
hur de andra hjältarna bli lyckligt gifta eller på annat sätt
fortsätta sitt liv. Romanen verkar avklippt, och en del litterära
pirater skrevo också ogenerat fortsättningar till den.
Naturligtvis offrar Dickens i slutkapitlen åt den gammal-
dags berättartekniken att låta en del personer utan psykologisk
motivering omvända sig till det bättre. Sams styvmor ångrar
på dödsbädden, att hon varit ett så lättroget offer för den
rödnäste pastor Stiggins och gör Sam till sin arvtagare. Den
affärsmässigt kylige gamle Winkle, som förut har avvisat
pickwickarnas försoningsförsök, ger efter ett kort samtal med
Arabella utan vidare sin välsignelse till sin sons bröllop.
Man bör aldrig räkna med sannolikhet i fråga om psykologi
eller händelseutveckling i Dickensromanernas slutkapitel. De
äro oftast en strålande och festligt glad final. Alldeles som
i äldre orkesterstycken märker man hur kompositören i av-
slutningstakterna låter stråkarna raska på med hastiga drag
och mässingen smälla i med fanfarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
